Okej, jag skulle aldrig skriva så här men nu behöver jag skriva av mig…jag sitter här nu med tankar på att ta mitt liv, inte för att jag vill men för att jag är helt slut på livet. Kan någon relatera? Det känns som att det är så mycket att säga att jag vet inte bad jag ska börja, men jag kan väl börja med att säga att det känns som mitt fel helt och hållet, jag klandrar ingen annan än mig själv… jag hatar mig själv, det började med att jag inte älskade mig själv, och den känslan har växt till hat, rent hat. Jag avskyr mitt jag! Man kan väl säga att allting som kan gå fel gör det, och allt på samma gång, medans jag försöker att ta in allt så händer det mer grejer och det blir väldigt mycket, för mycket, mer än jag kan klara av. Det som hänt nyligen är att min flickvän… eller ex (det gör så ont att ens säga det) efter två år, bara från ingenstans avslutade förhållandet, inte bara förhållandet men all kontakt, utan en riktig förklaring, jag älskar henne mer än jag trodde var möjligt. Jag är så djupt kär i henne, men vad som gör så mest ont är att hon var den som började prata om framtida planer, sa att hon aldrig skulle sluta älska mig, och jag trodde på det.
Min vän, ända vän, på samma vecka sa att hon inte ville vara vänner mer, och jag fattar ingenting… hon sa rätt elaka saker och jag är rätt känslig just nu, efter allt som hänt tidigare och nyligen. Jag tog det rakt i hjärtat. Men sa ingenting. Jag hade gjort gymnasieval, på två skolor som jag verkligen ville gå på under mitt enda riktiga intresse (musik) jaha så var det nåt igen, jag fick just reda på att jag inte kom in nånstans, vilket känns hårt eftersom jag jobbade verkligen hårt hela förra året och denna terminen i skolan för att få upp mina betyg (jag var borta ett år pga att jag var så trött på min skola och det finns mer till den sagan men orkar inte ta upp det just nu. Men ville gå på en annan skola igentligen) så nu får jag gå på en plan B eller plan C. Jag kommer gå på gymnasiet vilket jag vill för jag vill ju träffa nya människor och kunna umgås och sånt men det är ett ämne jag inte har intresse för. Jag känner ingen lust till livet just nu, och smärtan är så otroligt stor! Jag gillar inta att prata så här eftersom det får mig att känna mig svag. Men jag vill inte dö heller, jag vill bara ha frid.
Om du har läst allt det här så Bueno! Tack för ditt intresse.
