Ny här, gammal och van med Depp och ångest

Vet inte vart jag ska börja…
Har mått dåligt i hela mitt liv (fyller strax 34).
Urusel självkänsla..
Har också allt för att vara ”lycklig” en man, 2 barn, 1 katt, villa och 1 jobb… ändå gick mitt psykiska mående till självmedicinering med alkohol..vilket i sin tur ledde till indraget körkort pga grov rattfyllerier..vilket i sin tur ledde till att jag förlorade jobbet och inkomsten..vilket i sin tur spädde på det dåliga måendet och lusten av att dricka..vilket i sin tur fortsätter att urarta relationen med min man..

Eventuellt ska jag utredas för bipolär. Jag har varit på behandlingshem i våras och sommaren och dem har skickat vidare remiss till ortens vuxenpsykiatri för utredning. Det är över 1 månad sedan och tyvärr blir allt i huvudet bara värre och värre.. enligt PIVA är det under all kritik att jag inte fått hjälp efter så lång tid.. men känns som om ingenting hjälper…
Man måste va jävligt frisk för att orka tala om hur sjuk man är…och då är man för frisk för att få hjälp enligt alla läkare…

Varmt välkommen hit!

Ja, gud, det är ett sjukt system och oerhört fyrkantigt. Antingen är man “för frisk” enligt vården och själv känner man sig ju oftast “för sjuk” för att orka berätta mer om att man som sagt behöver en smula stöd för att inte ducka under totalt.

Stor kram till dig!