Varför sluta egentligen? Inte illa menat från min sida. Jag har drabbats av utmattningsdepression för snart tre år sen. Det utlöstes av dålig arbetsmiljö och det som rann över var min makes stroke… vilket tog dom två dygn att upptäcka! Han blev hemskickad med kristallsjukan! 16 år tidigare hade han en hjärnblödning, då var våran son inte två år fyllda. Många bäckar små, mycket obearbetat för mig, sen rann bägaren över.
Jag har nu provat flera mediciner av olika typer, senast Cymbalta, som jag blev helt avtrubbad av. Nu har jag, liksom dig, 300mg venlafaxin och jag har faktiskt mått BRA, många dagar. Verkar fått rätt, äntligen!
En tanke, varför försöka sluta om du har mått ok? Gilla läget, trappa inte ner för fort. Men mår du ok, du fungerar i vardagen med familjen och allt, så låt det vara så. Familj och ditt måeende är viktigast, även om det innebär medicinsk hjälp, bara man inte blir avtrubbad som bl a jag blev av Cymbaltan. En liten tanke till dig iaf…
