När ska jag bara duga?

Jag är så trött på detta samhälle jag lever i. Aldrig får man bara va och aldrig är det okej att vara sjuk med någon som inte syns.. jag har haft återkommande depressioner i hela mitt liv. Alltid förstått att det är tabu och så fort man öppnar munnen om säger som det är så backar människor. Jag har förlorat många pga av deras okunskap, vill jag tro iaf. Men det hör inte hit just nu.

Varför ska jag alltid behöva förklara mig och kämpa så jävla hårt för att få den hjälp jag vill ha?

Varför ska jag alltid behöva förklara mig till min låga procentsats jag jobbar och varför tycker många att dom är bättre än mig “bara” för dom jobbar minsann 100% och har familj, och tränar och har det “perfekta livet. Varför vågar inte människor bara duga lite gran och sluta sparka på dem som redan ligger ner?

Finns det någon som känner igen sig? Eller är det bara jag?…

Att vara deprimerad räcker som förklaring. Dessa människor som backar vet antagligen inte hur man ska hantera den typen av information. Tycker du ska skita i vad andra tycker och hur dom beter sig och fokusera på ditt välmående istället. Se verkligen till att få hjälp och ha någon att snacka med, kan vara en vän, familjemedlem eller psykolog.

Känner igen mig.. Jag jobbar på vikariat ungefär 50% i butik nu och får ersättning av a-kassan eftersom jag jobbat mer innan. Jag har dessutom en hög utbildning inom något helt annat men lyckas inte få något jobb inom de området.

Alla vänner i min närhet börjar köpa hus, planerar barn och jobbar såklart 100% i en fast tjänst. Jag har länge längtat efter barn och känner mig mer redo än någonsin, men… min sambo vägrar skaffa barn med mig eftersom jag inte har ett fast jobb, han vill inte köpa något hus med mig i lånet eftersom jag inte har något fast jobb.

Jag känner mig så jävla liten och skamsen. Varför kan jag aldrig få vara en vanlig Svensson med fast inkomst som kan få skaffa barn utan att behöva äta nudlar varje dag. Har har stort sparkapital och ser inget hinder till att gå vidare i livet.