Jag önskar att jag vore bättre, kämpar hela tiden fast det räcker inte. Jag duger inte och nu är jag bara en börda för allt och alla, till och med för psykiatrin. Tror ingen vill ha med mig att göra. Jag gör inga framsteg och en remiss skickas nu runt. Ingen vill ha mig. De blir nog lättade när jag är borta.
Jag önskar att jag inte var så värdelös. Jag kommer aldrig bli frisk från bulimin och jag kommer aldrig få en framtid. Det är över. Livet är svårt och kanske har det en mening, jag önskar att jag hade hjälpt fler personer innan det var över.
Till er andra fina människor här inne så finns det hjälp att få det är bara ”jag” som är hopplös. Ge inte upp!
