Hem > Forum > Depression > Mitt liv är kontrollerat av min farsa
Mitt liv är kontrollerat av min farsa
-
Varje dag så lever jag i ständig ångest för att min farsa hela tiden är i enormt kontrollbehov och är på negativt humör hela tiden. Hans narcissism är något som våran familj gång på gång utpekar (han säger då att han ska tänka på det, men han ändrar aldrig sig!) Han liksom tar så mycket tid och kraft av oss under vardagen för att han hela tiden vill ha oss vid hans sida. Men jag är 20 år!!! Jag har fan mina egna ärenden att sköta men han vill att jag ska spendera tid och vara hos honom hela tiden oavsett. Han ska ha hjälp med allt (och han ber om det på ett riktigt svinigt sätt också) Han liksom pushar eller motiverar mig aldrig till att göra bra saker utan istället så tycker han att jag ska hjälpa honom med helt onödiga saker som att ränsa alger i våran jävla å vi har bakom oss (medans han fucking kollar på). Jag tränar varje dag då jag tycker att det har en dämpande effekt mot ångesten, men mot min depression är det inte tillräckligt. När jag väll får tid över på dan så vill han att vi ska hänga ännu mer, typ spela dataspel eller nått, men jag orkar fan inte. Liksom när jag får tid över på dan så har jag börjat sluta tycka om dom sakerna jag brukar vilja göra. Jag blir liksom helt mentalt slut, vill bara sova.
gång på gång så skriver jag bara nått inlägg här på mind om min pappa, känner typ att jag kan få ur mig det jag tänker här. Men i verkliga livet så fortsätter bara situationen, undrar bara hur länge jag kommer hålla på såhär. Och kan liksom inte förstå hur min pappa inte ser eller förstår vad fan han orsakar. Vill bara flytta men jag kan inte… Asså hur fan kan han ha den här inställningen? Han måste ju fan förstå att det påverkar vår jävla relation, jag kommer liksom inte vilja ha med honom att göra när jag drar efter allt han har gjort och för hur mycket han har sabbat mina år.
Avregistrerad användareHej,
Jag förstår att du mår dåligt. Det som du beskriver är svårt, men inte omöjligt. Du nämner din vilja att flytta och att tanken inte blir genomförbar. Vad tror du det beror på, vad hindrar dig att flytta?
Var rädd om dig!
Avregistrerad användare-
Varje dag så lever jag i ständig ångest för att min farsa hela tiden är i enormt kontrollbehov och är på negativt humör hela tiden. Hans narcissism är något som våran familj gång på gång utpekar (han säger då att han ska tänka på det, men han ändrar aldrig sig!) Han liksom tar så mycket tid och kraft av oss under vardagen för att han hela tiden vill ha oss vid hans sida. Men jag är 20 år!!! Jag har fan mina egna ärenden att sköta men han vill att jag ska spendera tid och vara hos honom hela tiden oavsett. Han ska ha hjälp med allt (och han ber om det på ett riktigt svinigt sätt [quote quote=65733]Varje dag så lever jag i ständig ångest för att min farsa hela tiden är i enormt kontrollbehov och är på negativt humör hela tiden. Hans narcissism är något som våran familj gång på gång utpekar (han säger då att han ska tänka på det, men han ändrar aldrig sig!) Han liksom tar så mycket tid och kraft av oss under vardagen för att han hela tiden vill ha oss vid hans sida. Men jag är 20 år!!! Jag har fan mina egna ärenden att sköta men han vill att jag ska spendera tid och vara hos honom hela tiden oavsett. Han ska ha hjälp med allt (och han ber om det på ett riktigt svinigt sätt också) Han liksom pushar eller motiverar mig aldrig till att göra bra saker utan istället så tycker han att jag ska hjälpa honom med helt onödiga saker som att ränsa alger i våran jävla å vi har bakom oss (medans han fucking kollar på). Jag tränar varje dag då jag tycker att det har en dämpande effekt mot ångesten, men mot min depression är det inte tillräckligt. När jag väll får tid över på dan så vill han att vi ska hänga ännu mer, typ spela dataspel eller nått, men jag orkar fan inte. Liksom när jag får tid över på dan så har jag börjat sluta tycka om dom sakerna jag brukar vilja göra. Jag blir liksom helt mentalt slut, vill bara sova. gång på gång så skriver jag bara nått inlägg här på mind om min pappa, känner typ att jag kan få ur mig det jag tänker här. Men i verkliga livet så fortsätter bara situationen, undrar bara hur länge jag kommer hålla på såhär. Och kan liksom inte förstå hur min pappa inte ser eller förstår vad fan han orsakar. Vill bara flytta men jag kan inte… Asså hur fan kan han ha den här inställningen? Han måste ju fan förstå att det påverkar vår jävla relation, jag kommer liksom inte vilja ha med honom att göra när jag drar efter allt han har gjort och för hur mycket han har sabbat mina år.
Varje dag så lever jag i ständig ångest för att min farsa hela tiden är i enormt kontrollbehov och är på negativt humör hela tiden. Hans narcissism är något som våran familj gång på gång utpekar (han säger då att han ska tänka på det, men han ändrar aldrig sig!) Han liksom tar så mycket tid och kraft av oss under vardagen för att han hela tiden vill ha oss vid hans sida. Men jag är 20 år!!! Jag har fan mina egna ärenden att sköta men han vill att jag ska spendera tid och vara hos honom hela tiden oavsett. Han ska ha hjälp med allt (och han ber om det på ett riktigt svinigt sätt också) Han liksom pushar eller motiverar mig aldrig till att göra bra saker utan istället så tycker han att jag ska hjälpa honom med helt onödiga saker som att ränsa alger i våran jävla å vi har bakom oss (medans han fucking kollar på). Jag tränar varje dag då jag tycker att det har en dämpande effekt mot ångesten, men mot min depression är det inte tillräckligt. När jag väll får tid över på dan så vill han att vi ska hänga ännu mer, typ spela dataspel eller nått, men jag orkar fan inte. Liksom när jag får tid över på dan så har jag börjat sluta tycka om dom sakerna jag brukar vilja göra. Jag blir liksom helt mentalt slut, vill bara sova. gång på gång så skriver jag bara nått inlägg här på mind om min pappa, känner typ att jag kan få ur mig det jag tänker här. Men i verkliga livet så fortsätter bara situationen, undrar bara hur länge jag kommer hålla på såhär. Och kan liksom inte förstå hur min pappa inte ser eller förstår vad fan han orsakar. Vill bara flytta men jag kan inte… Asså hur fan kan han ha den här inställningen? Han måste ju fan förstå att det påverkar vår jävla relation, jag kommer liksom inte vilja ha med honom att göra när jag drar efter allt han har gjort och för hur mycket han har sabbat mina år.
Varje dag så lever jag i ständig ångest för att min farsa hela tiden är i enormt kontrollbehov och är på negativt humör hela tiden. Hans narcissism är något som våran familj gång på gång utpekar (han säger då att han ska tänka på det, men han ändrar aldrig sig!) Han liksom tar så mycket tid och kraft av oss under vardagen för att han hela tiden vill ha oss vid hans sida. Men jag är 20 år!!! Jag har fan mina egna ärenden att sköta men han vill att jag ska spendera tid och vara hos honom hela tiden oavsett. Han ska ha hjälp med allt (och han ber om det på ett riktigt svinigt sätt också) Han liksom pushar eller motiverar mig aldrig till att göra bra saker utan istället så tycker han att jag ska hjälpa honom med helt onödiga saker som att ränsa alger i våran jävla å vi har bakom oss (medans han fucking kollar på). Jag tränar varje dag då jag tycker att det har en dämpande effekt mot ångesten, men mot min depression är det inte tillräckligt. När jag väll får tid över på dan så vill han att vi ska hänga ännu mer, typ spela dataspel eller nått, men jag orkar fan inte. Liksom när jag får tid över på dan så har jag börjat sluta tycka om dom sakerna jag brukar vilja göra. Jag blir liksom helt mentalt slut, vill bara sova. gång på gång så skriver jag bara nått inlägg här på mind om min pappa, känner typ att jag kan få ur mig det jag tänker här. Men i verkliga livet så fortsätter bara situationen, undrar bara hur länge jag kommer hålla på såhär. Och kan liksom inte förstå hur min pappa inte ser eller förstår vad fan han orsakar. Vill bara flytta men jag kan inte… Asså hur fan kan han ha den här inställningen? Han måste ju fan förstå att det påverkar vår jävla relation, jag kommer liksom inte vilja ha med honom att göra när jag drar efter allt han har gjort och för hur mycket han har sabbat mina år.
Varje dag så lever jag i ständig ångest för att min farsa hela tiden är i enormt kontrollbehov och är på negativt humör hela tiden. Hans narcissism är något som våran familj gång på gång utpekar (han säger då att han ska tänka på det, men han ändrar aldrig sig!) Han liksom tar så mycket tid och kraft av oss under vardagen för att han hela tiden vill ha oss vid hans sida. Men jag är 20 år!!! Jag har fan mina egna ärenden att sköta men han vill att jag ska spendera tid och vara hos honom hela tiden oavsett. Han ska ha hjälp med allt (och han ber om det på ett riktigt svinigt sätt också) Han liksom pushar eller motiverar mig aldrig till att göra bra saker utan istället så tycker han att jag ska hjälpa honom med helt onödiga saker som att ränsa alger i våran jävla å vi har bakom oss (medans han fucking kollar på). Jag tränar varje dag då jag tycker att det har en dämpande effekt mot ångesten, men mot min depression är det inte tillräckligt. När jag väll får tid över på dan så vill han att vi ska hänga ännu mer, typ spela dataspel eller nått, men jag orkar fan inte. Liksom när jag får tid över på dan så har jag börjat sluta tycka om dom sakerna jag brukar vilja göra. Jag blir liksom helt mentalt slut, vill bara sova. gång på gång så skriver jag bara nått inlägg här på mind om min pappa, känner typ att jag kan få ur mig det jag tänker här. Men i verkliga livet så fortsätter bara situationen, undrar bara hur länge jag kommer hålla på såhär. Och kan liksom inte förstå hur min pappa inte ser eller förstår vad fan han orsakar. Vill bara flytta men jag kan inte… Asså hur fan kan han ha den här inställningen? Han måste ju fan förstå att det påverkar vår jävla relation, jag kommer liksom inte vilja ha med honom att göra när jag drar efter allt han har gjort och för hur mycket han har sabbat mina år.
Varje dag så lever jag i ständig ångest för att min farsa hela tiden är i enormt kontrollbehov och är på negativt humör hela tiden. Hans narcissism är något som våran familj gång på gång utpekar (han säger då att han ska tänka på det, men han ändrar aldrig sig!) Han liksom tar så mycket tid och kraft av oss under vardagen för att han hela tiden vill ha oss vid hans sida. Men jag är 20 år!!! Jag har fan mina egna ärenden att sköta men han vill att jag ska spendera tid och vara hos honom hela tiden oavsett. Han ska ha hjälp med allt (och han ber om det på ett riktigt svinigt sätt också) Han liksom pushar eller motiverar mig aldrig till att göra bra saker utan istället så tycker han att jag ska hjälpa honom med helt onödiga saker som att ränsa alger i våran jävla å vi har bakom oss (medans han fucking kollar på). Jag tränar varje dag då jag tycker att det har en dämpande effekt mot ångesten, men mot min depression är det inte tillräckligt. När jag väll får tid över på dan så vill han att vi ska hänga ännu mer, typ spela dataspel eller nått, men jag orkar fan inte. Liksom när jag får tid över på dan så har jag börjat sluta tycka om dom sakerna jag brukar vilja göra. Jag blir liksom helt mentalt slut, vill bara sova. gång på gång så skriver jag bara nått inlägg här på mind om min pappa, känner typ att jag kan få ur mig det jag tänker här. Men i verkliga livet så fortsätter bara situationen, undrar bara hur länge jag kommer hålla på såhär. Och kan liksom inte förstå hur min pappa inte ser eller förstår vad fan han orsakar. Vill bara flytta men jag kan inte… Asså hur fan kan han ha den här inställningen? Han måste ju fan förstå att det påverkar vår jävla relation, jag kommer liksom inte vilja ha med honom att göra när jag drar efter allt han har gjort och för hur mycket han har sabbat mina år.
också) Han liksom pushar eller motiverar mig aldrig till att göra bra saker utan istället så tycker han att jag ska hjälpa honom med helt onödiga saker som att ränsa alger i våran jävla å vi har bakom oss (medans han fucking kollar på). Jag tränar varje dag då jag tycker att det har en dämpande effekt mot ångesten, men mot min depression är det inte tillräckligt. När jag väll får tid över på dan så vill han att vi ska hänga ännu mer, typ spela dataspel eller nått, men jag orkar fan inte. Liksom när jag får tid över på dan så har jag börjat sluta tycka om dom sakerna jag brukar vilja göra. Jag blir liksom helt mentalt slut, vill bara sova. gång på gång så skriver jag bara nått inlägg här på mind om min pappa, känner typ att jag kan få ur mig det jag tänker här. Men i verkliga livet så fortsätter bara situationen, undrar bara hur länge jag kommer hålla på såhär. Och kan liksom inte förstå hur min pappa inte ser eller förstår vad fan han orsakar. Vill bara flytta men jag kan inte… Asså hur fan kan han ha den här inställningen? Han måste ju fan förstå att det påverkar vår jävla relation, jag kommer liksom inte vilja ha med honom att göra när jag drar efter allt han har gjort och för hur mycket han har sabbat mina år.[/quote]
Hej ! Jag har haft det precis som du beskriver det. Jag blev inte fri från min far förrän han dog.
Det var många bortkastade år, Ett helt liv faktiskt. Vänliga hälsningar SM
Avregistrerad användareHej ! Jag har haft det precis som du beskriver det. Det blev en befrielse när han äntligen dog.
Men det har förstört hela mitt liv. Märkligt hur livet kan bli för mig.
Vissa av familjekonflikterna dör först med ägaren.
Vänliga hälsningar. SM
Hej! All styrka till dig, jag förstår verkligen. Har du någon du kan prata med? Annars försök skaffa det, kolla om t ex socialtjänsten kan hjälpa dig att få stöd att flytta hemifrån och få någon att prata med.
Själv har jag råkat skaffa barn med en narcissist. Han går där hemma och klagar på allt vi gör och försöker kontrollera allt. Samtidigt som han själv inte gör ett skit. Riktigt trött på det om jag ska vara ärlig.
Varför kan du inte flytta? Jag flyttade när jag var i din ålder. Om jag hade kunnat ge rådet till mig själv skulle jag ha dragit tidigare. Du har inte något ansvar att ta hand om en förälder som beter sig på det sätt du beskriver. Han får reda upp sitt eget liv.
Det kan hända att han är sjuk, narcissistisk personlighetsstörning (har inte en aning). Men det ska ändå inte förstöra ditt liv. Han får söka hjälp på egen hand. Han får se till att komma till insikt med sina problem. Det kan han säkerligen göra i större grad om du flyttar därifrån.
-
Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.