Livet sparkar på mig när jag redan ligger ner

[Green Cofono]

Ja, vet ej hur mycket detaljer jag kan ge utan att avslöja min identitet.

Iaf, jag är rätt gammal nu och har sedan jag blivit vuxen nästan endast mött motgångar. De saker jag trott varit framgångar har alltid visat sig vara negativt.

Flickvän sedan många år. Men tyvärr blev hon sjuk efter bara något år (ljud, ljuskänslig och alltid trött) så vi har inte kunnat göra det “alla andra” gör. Resa, äta på restaurang, se filmer.

Vi försökte sedan i väldigt många år få ett barn, efter behandlingar/ivf så kom äntligen den älskade ungen. Tyvärr så var han ett väldigt krävande barn, adhd/autism.

Under dessa år av barnlöshet och sedan svårhanterligt barn så har jag jobbat väldigt ambitiöst på min karriär och nått en specialistroll på företaget, men det har endast resulterat i att jag blivit arbetslös, pga att jag hamnade i en utmattningsdepression under Corona. (hantera barn, hushåll och en ansvarstung arbetsroll hann tillslut ikapp mig och gjorde att jag inte längre tog mig ur sängen på morgonen.)

Sedan under Corona och resestopp så dör min mor i cancer, från frisk till död på ca 2 veckor. Jag hann inte ens processa sjukdomen innan hon dog. Vården gjorde inget utan gav endast palliativ vård för de sa att hon inte skulle klara sig.

Vi börjar närma oss nutid. Barnet har fått diagnos och anpassningar i skolan. Pappa har från att varit i sorg börjat återhämta sig och se lite gladare på pensionen. Ja, då så är det dags för nästa slag, farsan ringer från sjukhuset och säger att han fått en stroke. Jag släpper allt, åker till honom och under den tiden det tar så har man röntgat honom och konstaterat att det inte är stroke utan det är en hjärntumör. Aggressiv sort. Operation bokad och genomförs inom mindre än 16 dagar från intag på sjukhuset. Mindre än 15% överlever första året… Så räknar med en begravning snart.

Där är vi nu. Jag, som nästan hämtat mig från utmattningsdepressionen och nästan fått hjälp med barnet så problemen skulle bli mindre hemma och börjat söka jobb… Hur orkar jag fortfarande fortsätta??? Livet verkar bestå endast av tragedier och sorg för mig. Inget av det jag såg framför mig som 18åring har blivit av, alla drömmar raserade och endast sorg kvar.

Vad ska hända härnäst? Jag kan inte ens föreställa mig något som kan tas ifrån mig och göra livet sämre…

Hur ska jag resa mig? Har gjort det så många gånger att jag inte tror jag har krafter kvar för det.

[Pink Hufehe]

Fy fan! Alltså ibland undrar man eller iallafall jag( som också ”blir sparkad på när jag redan ligger ner”) om djävulen finns! För så känns det för mig. Djävulen har mig i sitt grepp och vägrar släppa. Det är bara skit med  precis ALLTING.

Shit vad tufft att gå igenom så tunga grejer så nära inpå varandra !  Beklagar verkligen .Jag skulle nog kollapsat

Finns det nåt som gör livet värt att leva för dig? Som du tycker om att göra?

” livet blir aldrig som man tänkt sig” finns det ju nåt som heter…

ditt liv kanske inte ger dig glädje, men du har det många aldrig ens får komma i närheten av att uppleva. Jag tillexempel har inte uträttat ett enda jävla skit i mitt liv. ( pga psykiska besvär osv) jag är i en hopplös situation med min pojkvän och massa annan skit var jag än vänder.
du är verkligen inte ensam även om man känner sig totalt ensam i ens egna liv.

<3 Relaterar också till rädslan/nästan skräcken att tvingas möta mer framtida omänsklig svår smärta. Riskera att ramla ner i det avgrundsdjupa hålet och att man ju ärligt talat inte har hur mycket krafter som helst att stå emot med framöver – det finns en gräns. Som att man bränt sig på livet självt och bränt barn skyr ju som bekant elden.

Bland det svåraste med motgångar är nog tilliten –  att våga tro på livet när man så ofta sett livets baksidor? När det är såhär som du beskriver tror jag på att läsa starka skildringar om personer som överlevt de mest fasanfulla situationer och haft svåra liv. I andras styrka kan man återfå sin egen.

Rekommenderar exempelvis boken: Livet måste ha en mening.

“Viktor Frankl publicerade “Livet måste ha mening” 1945, och den har inspirerat miljontals människor. Frankl genomlevde förintelsen som fånge i Auschwitz och Dachau, och lade efter detta grunden till logoterapin.”

När det är som mörkast tänker jag ibland: om de kunde, så kan jag. Jag vill kunna.