livet är helt enkelt inte värt det

[Azure Busibu]

jag har kommit fram till att livet är inte värt det. känner inge glädje alls, uppskattar ingenting och allt är för jobbigt. klarar inte att kliva upp ur sängen ens. är så less på att höra “de kommer bli bättre snart, håll ut, livet har bara börjat för dig, du är så ung än”. vilket bullshit. jag har aldrig mått bra vad jag än gjort eller provat på. även fast jag har en partner som tar hand om mig, ser till att jag äter och allt sånt, som jag också är jättekär i, inte fan mår jag nå mycket bättre för de. jag vill fortfarande dö. kalla mig självisk om du tycker de, men jag kan inte styra hur kag känner och har kännt i stort sätt hela livet. jag vill dö. jag måste dö. men finns inget lätt sätt att dö på så jag vet inte vad jag ska göra. medicin har biverkningar jag inte vill ha. terapi har jag gått i sen jag gick i lågstadiet.. vad mer finns det? jag vill ba ge upp. känns redan som jag mentallt gett upp. hur fan ska man ha hopp om man aldrig kännt sig glad nånsin? tror inte jag kan det ens. min hjärna kan inte tillverka dopamin. det hjälper inte att man har autism och adhd heller. man är missförstådd av allt och alla. man lever i ett samhälle som inte är tillverkat för sånna som en själv. de kraven som ligger på mig är för mycket. speciellt med min överkänslighet pga mina diagnoser, och “hjälpen” man får för dom hjälper inte. det kommer aldrig bli bättre. livet har verkligen ingen mening.. man bara är här, sen dör man, så varför inte ba dö nu..

[Blue Fepeby]

Tråkigt att höra att du känner så. 🙁 Jag tror dock inte du ska vara så rädd för mediciner, det är inte alla som får biverkningar och en del biverkningar kan vara så lindriga så de ändå är att föredra framför att må dåligt. Det finns ju också flera olika sorter så det brukar oftast gå att byta om man inte tycker den man fått fungerar.

Du kanske skulle behöva mer hjälp och stöd kring din autismdiagnos. Jag tycker du ska ta kontakt med psykiatrin för att prata om detta och höra vad mer de kan göra, om du inte redan har gjort det…

Det kommer bli bättre även om det inte känns så just nu. Jag finns här om du vill skriva mera.

[Yellow Boteka]

Förstår dig till fullo.

[Olive Tusopo]

Förstår precis vad du menar, är i typ samma situation med samma diagnoser….

[Yellow Rihude]

Hej

Jag som andra här har skrivit fårstår dig och känner igen mig i din situation. Jag har också mått dåligt i princip hela mitt liv och har aldrig kännt riktig glädje. Jag har också en Asperger diagnos och vet av erfarenhet att när man har autism av någon form och samtidigt mår psykiskt dåligt/ har psykiatriska diagnoser att kämpa med så blir det jättesvårt. Vården förstår inte och vet inte hur de ska hjälpa. Hur bra och tydligt man än kommuniserar med dem.

Jag har också fått höra vad du berättar, otaliga gånger under de senaste 15 åren; “det kommer bli bättre”, “håll ut”, “du kommer att kunna må bra och få ett “värdigt” liv”. Jag själv är också så trött på att höra det. När kommer det där “må bättre” då? Ni (vården) har sagt det i 15 år nu…När kommer detta hända? Jag har kämpat med mediciner under många år och deras biverkningar. Vissa tolererbara och andra inte. De flesta har inte hjälp mig att bli bättre. Andra har fått mig att må sämre. Men självklart fungerar mediciner olika för alla. De mediciner som har varit dåliga för mig kan fungera bra för andra.

Många som är i samma situation som oss tappar tillslut all kraft och mening och kommer till en slags slutände där man inte vet vad man ska göra längre. Man får inte den hjälp man behöver (även om man ber om den eller till och med tjatar, argumenterar eller skriker för den). Det senaste ca 9 månaderna har jag fått gå ut i ett krig mot vården för att tvinga dem att ge mig den hjälp jag behöver. Detta samtidigt som jag mår riktigt, riktigt dålig pskykiskt. Det är utmattande och gör självklart att man mår ännu sämre. Detta gör som du skriver att man känner att livet inte är värt att leva. För varje sekund känns som psykologisk/mental tortyr. Och vem kan utstå/leva så, i åratal?Jag förstår inte hur de kan göra såhär mot människor som mår så dåligt när deras jobb är att hjälpa och behandla.

Jag har inga riktiga svar till dig. Det jag kan ge är att du ska få veta att du inte är ensam i det du känner och lever med. Jag hoppas det åtminståne kan göra att du känner dig lite mindre ensam i det du känner.