Hem > Forum > Depression > jag vill inte dö…jag vill bara inte leva.

jag vill inte dö…jag vill bara inte leva.

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
5
  • Jag får ingen ordning på det. Det där som händer inuti mig. Det där som känns alldeles för stort, för rörigt. För jobbigt.

    Jag är ensam. Det är som om jag ständigt befinner mig i en bubbla som separerar mig från resten av världen. Jag försöker forma om mig själv så att jag passar in i nåt slags pussel men oavsett hur mycket jag försöker så är jag inte som alla andra. Jag får inte mina relationer att fungera. Jag är för mycket. För lite. Inte tillräcklig. Ska livet inte vara mer för mig? Det känns orättvist.

    Idag googlade jag på de bästa sätten att dö. Igen. Jag gör det rätt ofta nuförtiden. Men jag vill ju inte att det ska göra ont. Och skulle jag ta saken i egna händer gör det ont.  Men jag tänker på det. Varje gång jag står på tunnelbaneperrongen. Tänk om jag skulle ta ett steg ut. Bara få det överstökat. Men jag vågar inte. Jag är för feg för att ta livet av mig. För rädd för den smärta jag skulle känna innan det var över. Rädd för att jag inte skulle dö.

    Men, jag önskar nästan varje dag att jag kan bara få gå och lägga mig och inte vakna nästa morgon. Att jag kan få lugn och ro och komma ifrån allt det här som är det liv jag lever. Att jag bara ska få slippa finnas mer. Varje morgon vaknar jag. Och andas. Det känns som en besvikelse.

    Jag har sökt så himla länge nu. Efter nånting inuti mig som gör att jag kan stå ut med mig själv. Som ger mening till vardagen. Som gör att jag ska kunna orka hitta ett sätt att leva på men jag får inte ihop det.

    Varför får jag inte vara som andra? Varför är jag som jag är? Varför kan jag inte få vara lycklig? Varför kan jag inte älska mig själv? Varför är jag inte värd att bli älskad av andra? Vad är meningen med att leva om jag mår såhär?

    Relaterar till mycket av det du skriver. Tänker mycket på död numera, och söker även upp bra sätt att avsluta sitt liv på. Det hade varit så mycket lättare om allt hade vart perfekt, så att jag slapp lida. (Jag är trans)
    Allt känns så jävla hopplöst..

    Alltså detta är lite kusligt.. För du beskriver mig exakt. (Fick på fullt allvar tänka efter ifall jag redan hade skaffat en användare och skrivit det själv!).

    Så jag kan med 100% säkerhet säga att du inte är ensam om att må som du beskriver.. Jag har inte något att erbjuda mer än mina erfarenheter efter alla år av psykiskt handikapp, samt är en god lyssnare. Men det är alltid något.. ☺️

    Jag har kännt som du gjort i sju-åtta år nu.. Inte fått någon hjälp. Eller haft någon som velat förstå, utom ett eller två undantag. Berättar gärna mer om mig och mina problem och hur jag hittills, på något märkigt sätt, överlevt.

    Skulle gärna vilja veta lite mer om dig och ditt handikapp/sjukdom! Då kan jag jämföra det med mitt osv. Så jag tänkte dra några frågor rakt uppochner om det går bra?

    Hur gammal är du och hur länge har du mått så här?

    Hur ser ditt liv ut gällande sociala kontakter o liknande? Har du någon eller några specifika att anförtro dig till emotionellt? (Mor, far, syskon, pojk/flickvän, kompis etc.).

    Har du kontakt med någon del av vården? Medicinerar eller självmedicinerar du? Är du sjukskriven? Har du någon dröm/drömmar? Intressen? Något du skulle göra om du inte vore sjuk?

    Jag ska göra allt jag kan och orkar för att försöka hjälpa/stötta dig. Och kanske genom det förhoppningsvis hjälpa mig själv lite på traven.

    Ser fram emot ditt svar! (O fråga gärna mig saker eller vad du vill! Svarar på allt!)

    Kram på dig! =)

    P.s Kommer aldrig att döma eller fördöma! Är kanske en självklarhet, men värt att  poängtera!

    Relaterar till mycket av det du skriver. Tänker mycket på död numera, och söker även upp bra sätt att avsluta sitt liv på. Det hade varit så mycket lättare om allt hade vart perfekt, så att jag slapp lida. (Jag är trans) Allt känns så jävla hopplöst..

    Är din könsidentitet orsaken till att du känner att allt är hopplöst?? Vad menar du ”om allt hade varit perfekt”? Förstår inte riktigt. Skapa gärna en ny tråd o utveckla där! (Om du vill!)

    Kram!

    Är din könsidentitet orsaken till att du känner att allt är hopplöst?? Vad menar du ”om allt hade varit perfekt”? Förstår inte riktigt. Skapa gärna en ny tråd o utveckla där! (Om du vill!) Kram!

    Det jag menar med perfekt är att min kropp inte är perfekt. Jag vill vara cis. (Cis är det man är när man inte är trans)

    Jag skäms även över mig själv, fastän jag kanske inte borde göra det.

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
5

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.