Jag sitter fast.

Har tagit Sertalin (antideppressiva) i 2 år nu. Men dosen jag tar hjälper inte längre. Jag har tagit upp detta med min läkare, för 9 månader sedan…
Nu sitter jag fast. Jag kommer ingenstans. Jag mår precis lika som jag gjorde innan min terapi och medicineringen startade. Jag behöver åka ifrån mitt hem, Måste bo någon annanstans. Jag pratar med soc om detta och förklarar exakt varför, men de tar mig inte på allvar. Jag vill rymma. Bara jag kommer bort. Bort här ifrån. Jag står inte ut. Jag står inte ut. jag står inte ut.
Jag vill ifrån denna värld, ta mig här ifrån, jag håller på att bli galen. Alla dessa fakeleenden. Missbrukar sex och mat. Jag biter sönder huden på mina fingrar tills jag blöder eller kommer in till köttet. Jag har alltid plåster på fingrarna pga detta, men så klart ser ingen vad som händer.
ingen ser, ingen märker, inte ens när jag skriker rakt ut vad jag behöver.

Jag vill bara dö, snälla bara låt mig dö, låt mig somna och aldrig vakna. Snälla..

Hur är det med dig just nu? Som jag tolkar din text så verkar du verkligen sitta i en djup depression.

Jag förstår att du upplever människor som falska – även om det inte gäller för alla människor som jag ser det. Kan det vara så att du sållar ut de människor som är schysta för att få din världsbild bekräftad? Hur tänker du här? Var träffar du alla falska människor? På krogen? (det kan jag hålla med om eftersom krogsvängen i mycket är en värld där man ska hålla en fasad)

Varför är sex och mat dina favoritdroger? Vad får du ut av att sex som du inte verkar vilja ha?

kram och hoppas dessa rader når dig när du mår lite annorlunda än ovanstående text