Jag vet inte längre vad som är värst. I 7-8år har jag varit deprimerad och har tröttnat på att må så här, känns som ingen förstår hur jag känner och de finns ingen jag kan prata med som jag känner mig trygg med som kan relatera. För 7år sen blev jag våldtagen för första gången och från att jag var 13 till att jag va 15 var jag med om 7våldtäkter som gav mig sjukdomen PTSD som följer mig än. Har gått till psykologer kuratorer osv men inget som hjälpt mig. Har tagit olika mediciner under åren men som inte funkat eller gett mig jobbiga biverkningar.
Det senaste halvåret har varit väldigt tungt. Först får min syster cancer besked men dom kunde inte svara på om de var godartad eller inte och är livrädd för att mista henne, sen en kort tid där efter blir jag utslängd av mitt nuvarande ex. Efter jag flyttat hem till mina föräldrar så dör två släktingar tätt inpå varann och sen därefter dör min katt som var min allra bästa vän och min enda trygghet jag hade kvar. Min julafton förstörde mina föräldrar totalt och fick mig att bryta ihop inför hela min släkt. Nu har jag bott hos en vän i 2veckor för jag kan inte bo hos mina föräldrar längre för jag och min mamma brutit kontakten. men bor här tillfälligt tills jag hittar något annat, och har märkt att min vän vantrivs med att jag bor här men jag hittar inget annat och har inte fast inkomst då jag bara är timanställd och mitt psyke inte klarar av ett heltidsjobb. Har x antal gånger försökt tagit mitt liv och känner att just nu är de den enda utvägen. Det känns som jag förlorat allt och att ingen hade ens märkt om jag försvann för när jag frågat runt till dom jag känner om sovplats så får jag bara massa ursäkter. Jag är redo att ge upp allt.
