Jag måste finnas. Jag måste finnas.
Detta mantra upprepar jag så många gånger per dag, att det nu går per automatik.
Jag vill nog inte dö, men jag vill verkligen inte leva heller.
Mina barn litar ju på mig, litar på att jag finns kvar. Alltid.
Är så fruktansvärt slut, trött på att aldrig känna mig helt närvarande, trött på att aldrig känna att jag gör något för mig själv. Jag bryr mig liksom inte. Är så jävla tom.
