Jag börjar ge upp på min dröm och livet

[Indigo Helojo]

Jag heter Theodore och är 15 år gammal och har medelsvår autism, Adhd och depression. Om jag klarar mig igenom åren utan att ta mitt liv så kommer jag söka till polisutbildningen för att jobba inom polismyndigheten som områdespolis eller ingripande polis. Jag går i 9:an i skolan. Jag går på en resursskola med totalt 10 elever och 5 lärare. Jag har gått där sen 6:an. Men mina betyg ser inte ljusa ut. När jag fick jul lov så fick jag mina betyg. F i allt förutom engelska där jag fick D. D är mitt allra första betyg inom skolan som är godkänt. När skolan börjar 10:e januari igen så har jag ett halvt skol år kvar på mig att nå betyg. Det krävs mycket för att bli polis. Med det sagt så har jag börjat ge upp. Det känns hopplöst. Depressionen ställer till det, och det blir bara värre och värre. Jag blir mentalt trött, glömmer snabbt, kan inte fokusera. Mina lärare verkar inte förstå över huvud taget hur det är att va deprimerad. Jag har frågat 2 utav dom om dom någon gång haft depression och självmords tankar. Svarat va nej. Och så fort jag förklarar för dom hur jag mår och att jag har självmordstankar så kontaktar dom bara soc. Soc gör bara allt värre. I höstas va det som värst. Jag satt inne i skolan med min enda kompis. Jag sa “jag går ut ett tag”, hans svar va “okej”. Jag gick ut och ned till fotbollsplanen som ligger precis vid skolan. Jag sätter mig under ett trä tak med trä bänkar som publik kan sitta i. Det regnar och blåser. Det va ungefär 7 plus grader ute. Efter ca 15min kommer ett samtal från skolan som undrar vart jag tog vägen. Jag svara inte. Dom ringer ett par gånger till. När självmordstankarna bara blev värre och värre så kom tårarna. Sen ringer min pappa, men jag svarar inte. Då kommer det bara mer tårar. Min skola, pappa, mamma, syster, vän försökte få tag på mig men jag svara ingen. Sen fick jag ett sms från pappa “Theo, om jag inte får tag på dig snart så ringer skolan polisen”. Jag grät bara mer och mer samtidigt som jag slog mig själv. “bara dö, ta livet av dig, dööö” va dom ända orden jag hade i huvudet. Min pappa började åka från Norrköping till linköping. Han trodde jag hade tagit livet av mig. Under 1,5 månaders tid så hade jag inga självmordstankar efter det. Men nu när jag ska börja skolan igen 10:e januari så börjar pressen och ångesten komma igen. Och med det så kommer självmordstankarna.

 

Vintern är som värst för mig, för att jag inte kan komma ut och fiska. Fiska är det jag älskar. Och fotografera.

 

Tack för att jag fick dela med mig lite om mitt liv

[Pink Hufehe]

Indigo Helojo skrev:

Jag heter Theodore och är 15 år gammal och har medelsvår autism, Adhd och depression. Om jag klarar mig igenom åren utan att ta mitt liv så kommer jag söka till polisutbildningen för att jobba inom polismyndigheten som områdespolis eller ingripande polis. Jag går i 9:an i skolan. Jag går på en resursskola med totalt 10 elever och 5 lärare. Jag har gått där sen 6:an. Men mina betyg ser inte ljusa ut. När jag fick jul lov så fick jag mina betyg. F i allt förutom engelska där jag fick D. D är mitt allra första betyg inom skolan som är godkänt. När skolan börjar 10:e januari igen så har jag ett halvt skol år kvar på mig att nå betyg. Det krävs mycket för att bli polis. Med det sagt så har jag börjat ge upp. Det känns hopplöst. Depressionen ställer till det, och det blir bara värre och värre. Jag blir mentalt trött, glömmer snabbt, kan inte fokusera. Mina lärare verkar inte förstå över huvud taget hur det är att va deprimerad. Jag har frågat 2 utav dom om dom någon gång haft depression och självmords tankar. Svarat va nej. Och så fort jag förklarar för dom hur jag mår och att jag har självmordstankar så kontaktar dom bara soc. Soc gör bara allt värre. I höstas va det som värst. Jag satt inne i skolan med min enda kompis. Jag sa ”jag går ut ett tag”, hans svar va ”okej”. Jag gick ut och ned till fotbollsplanen som ligger precis vid skolan. Jag sätter mig under ett trä tak med trä bänkar som publik kan sitta i. Det regnar och blåser. Det va ungefär 7 plus grader ute. Efter ca 15min kommer ett samtal från skolan som undrar vart jag tog vägen. Jag svara inte. Dom ringer ett par gånger till. När självmordstankarna bara blev värre och värre så kom tårarna. Sen ringer min pappa, men jag svarar inte. Då kommer det bara mer tårar. Min skola, pappa, mamma, syster, vän försökte få tag på mig men jag svara ingen. Sen fick jag ett sms från pappa ”Theo, om jag inte får tag på dig snart så ringer skolan polisen”. Jag grät bara mer och mer samtidigt som jag slog mig själv. ”bara dö, ta livet av dig, dööö” va dom ända orden jag hade i huvudet. Min pappa började åka från Norrköping till linköping. Han trodde jag hade tagit livet av mig. Under 1,5 månaders tid så hade jag inga självmordstankar efter det. Men nu när jag ska börja skolan igen 10:e januari så börjar pressen och ångesten komma igen. Och med det så kommer självmordstankarna. Vintern är som värst för mig, för att jag inte kan komma ut och fiska. Fiska är det jag älskar. Och fotografera. Tack för att jag fick dela med mig lite om mitt liv

snälla kämpa ! Blir så glad att höra att du vill bli polis , det behövs verkligen. DU behövs ,ALLA behövs,  alla som inte skadar andra oskyldiga !

försök fokusera på det du strävar efter . Livet kan vara fruktansvärt deprimerande jag vet, jag levde isolerat i 6 år ! Men du är bra! Tänk på hur stolt du kommer känna dig om du når din dröm!

Tycker det här var en otroligt stark läsning. Tack för att du delade med dig! Önskar och hoppas också att du når ditt mål. Det enda jag funderar över är att det väl är gymnasiebetygen man söker till polishögskolan med? Är det superviktigt alltså redan nu att komma in på något speciellt gymnasium?

[Indigo Helojo]

Red Simyna skrev:

Tycker det här var en otroligt stark läsning. Tack för att du delade med dig! Önskar och hoppas också att du når ditt mål. Det enda jag funderar över är att det väl är gymnasiebetygen man söker till polishögskolan med? Är det superviktigt alltså redan nu att komma in på något speciellt gymnasium?

Ja störst del är gymnasiebetygen. Men jag oroar mig även för att inte komma in på ett bra gymnasie. Jag vill helst komma in på ett gymnasie där det krävs bra betyg.