Har varit deprimerad sen jag var 14 år, försökte ta mitt liv när jag var 15 år. Nu fyller jag snart 21 år och inget har förbättrats. Jobbat på samma restaurang i 3 år och känns som allt jag gör nu är att jobbar, stressar och känner mig utmattad.
Men jag tror inte jag hade mått bättre på nått annat jobb. Men även att jag jobbar med en massa roliga kolleger eller som jag ser som mina vänner känner jag mig så jävla ensam. Men jag vet att de är mitt egna fel, jag isolerar mig från mina kollegor och mina vänner utanför jobbet. De slutar upp med att mina vänner inte hör av sig till mig längre.
Har även försökt prata med mina vänner om hur jag mår men de har aldrig slutat bra så jag har bara slutat prata om hur jag mår och låter inte nån komma nära mig. Om jag ska vara ärlig så har jag aldrig varit nära någon, ingen som bryr sig om mig men jag bry mig om många.
Har försökt å söka hjälp en gång på en vårdcentral men var där på ett möte sen skickade dom mig nån annan stans för att kolla om jag var bipolär eller boderline. Så jag gick dit snackade med nån doktor, men han trodde inte jag hade nått men skulle kolla med sin huvud doktor och återkomma.
Men han hörde aldrig av sig och jag vet inte vad jag ska göra längre. Jag ligger vaken till 6-7 på morgon och vaknar vid tre-fyra tiden och rör mig inte ur sängen om jag inte måste jobba. Vet inte hur länge jag orkar leva såhär, just nu är jag bara kvar här för min lillebror. Men jag bor inte äns hemma längre så träffar knappt honom och jag vet inte hur mycket mer jag orkar
Mina vänner utanför jobbet hade inte brytt sig om jag försvann, dom verkar ändå ha mycket roligare utan mig.
Kände jag var tvungen berätta för nån hur jag mår, tack för ni orkade lyssna.
