Hur kan jag må bra igen?

Hej. Råkade posta samma inlägg i fel forum först, men borde nog ligga här.

Jag vet inte vart jag ska börja riktigt. Men sambon valde att lämna mig nyligen. Hon sa att hon inte längre hade samma känslor för mig längre.

Detta skedde någon vecka efter att vi pratat om sånt som varit mindre bra i förhållandet.

Under den tiden gjorde vi mycket roligt ihop, vi  visade kärlek, det kändes bättre än på länge.

Men då förra veckan släppte hon bomben och är i en avgrund.

Hon bor kvar men har redan hittat ny lägenhet. Det känns som att det inte är en förlust för henne ens. Känns som att allt har gått så snabbt. Allt bara snurrar och känns så overkligt.

Jag har tidigare mått dåligt och bråttats med mörka tankar många gånger under livet. Men aldrig så här dåligt. Det känns som att jag är klar med livet nu. Även om jag rationellt vet att jag kanske kommer må bra igen och träffa någon ny. Men jag orkar inte. Jag orkar inte kämpa, jag tycker inte det är värt det just nu.

Packade en ryggsäck förrut med sprit och tabletter. Ville gå ner och kolla där de bygger nytt. Finns en kran där. Tänkte ta mig upp, ta tabletter med alkohol och efter ett tag falla.

Men det var för tidigt nu och folk rör sig där omkring. Men jag såg att man kunde ta sig in. Tanken är att göra det i natt kanske om det går. Men det är det klassiska ”vill inte dö, vill bara inte leva’. Men att inte leva hade varit så mycket enklare. Slippa all olycka. Slippa mig själv och känslan över att vara så värdelös. Skrivit ett brev till anhöriga.

Men vad fasen ska jag ta mig till? Hur kan jag ta mig ur dessa planer? Vill jag ens det? Ska jag bara kasta ut henne nu på en gång för att det kanske låter mig läka snabbare?

Usch, så svårt att sätta ord på allt. Jag bara gråter hysteriskt hela dagarna och kväver ljuden med kudden. Klumpen i bröstet gör att jag knappt kan andas ibland. Kan inte sova ordentligt, även om jag sov okej inatt. Ätit nåt ägg och en banan på 2-3 dagar. Bara bubblar i magen, men känner knappt hunger.

Det jag försöker fokusera på är en kommande utbildning om en vecka. Något jag tror jag kommer tycka om. Men just nu är det svårt att ens glädjas över det. Känns bara som att man kommer misslyckas ändå.

Det finns inga enkla svar , inga genvägar , det är därför tankarna om att ge upp får fäste . När det är svårt att se att det någonsin skulle kunna bli bättre , tanken att en aldrig kommer att må bra kan få vem som helst att vilja ge upp . Men att ge upp är alltför enkelt , att leva med depression är ett helvete . Jag mådde som du i nästan 30 år och det var nog bara min envishet som höll mig vid liv . För hade jag gett upp så hade jag aldrig upplevt hur det är på andra sidan av det , aldrig fått känna hur det är att vara någorlunda i balans med sig själv och allt omkring . Jag hade missat glädjen av att bara kunna andas utan ångest . Det finns en väg ut men det är bara du som kan göra det . Börja med att göra saker som gör dej glad , må bra . babysteps .. förstå att du är värd ett bättre liv . Börja din utbildning , håll dig sysselsatt , även om det känns det motigt och glädjelöst …fortsätt framåt … ge inte upp …kram

Tack! Det värmer mycket att andra människor bryr sig. Jag har fått mycket stöd av familj och vänner och allt känns lite bättre. Även om jag fortfarande känner sorg, så känns det som att jag kommer ta mig ur allt elände.

 

Tack igen! Kram ♥️

Jag har nyligen också haft någon jag tycker om som plötsligt slutar svara när man skriver. Vi hade pratat i över 1 månad varje dag och jag började falla för denna person, varje dag, varjde dag snackade vi både i chat och röst meddelande om allt och inget och sa till varandra hela tiden att “jag gillar dig”. Helt plötsligt slutar personen att svara, helt även fast personen är tydlig online och är aktiv och skriver på andra posts etc. Jag känner mig förstörd. Vi är kanske inte är exakt i samma sits men jag vet hur du känner. Jag gråter hela tiden, undrar om jag har gjort/sagt något fel och börjar hata mig själv.

Borde också nämna att jag inte ofta faller för något, jag blir väldigt rädd för misslyckande och att bli sårad.

Det är skit. Verkligen skit.

Under de senaste dagarna har jag försökt blicka framåt. Fokusera på sånt som kan få mig att må bättre. Träning, studier, vänner m.m. Den rätte finns där ute. Hon var inte rätt för dig, då hade hon gjort som hon gjorde.

På samma sätt som mitt ex inte var rätt för mig.

 

Det är tungt som fan, men det blir bättre.

Kan rekommendera YouTube. Typ TED talks och Russell Brand m.m. Det sägs saker som får en att tänka på andra sätt. Hjälpte faktiskt mig en hel del.

Jag ska ge det ett försök, tack för att du svarade, ska försöka se framåt själv.