Hur blir man frisk?

Jag ringde vårdcentralen i början av året för att jag inte klarade av livet mer. Fick direkt diagnos Depressiv episod och ångest. Har gått på medicin för båda sen dess och varit sjukskriven men jag blir inte bättre. Har fått hjälp av min mamma med precis allt. Men jag bor själv, ingen partner eller liknande. (Är en tjej på 25 år)

När jag ringde blev jag skickad till psykiatrin för ett möte samma dag pga att jag sa att jag hade planer på att ta mitt liv. Kvinnan jag träffade sa att hon hade inte sjukskrivit mig och att jag var för frisk för att vara på psykiatrin.

Jag körde hem och bröt ihop totalt. Att be om hjälp och inte får den hjälp man behöver är det värsta som finns.

Men istället fick jag tid hos en kurator på vårdcentralen, där skulle jag börja på en kbt-behandling. Efter några gånger kände jag att det hjälper inte mig för fem öre så jag loggade in på 1177 och avbokade nästa möte, fick bara ett svar där kontakten är avbruten.

Så nu står jag här, ingen hjälp av vården och vet inte vad jag ska göra. Att behöva tjata om att få hjälp känns bara så fel..

[Yellow Sikuvi]

Vården är tyvärr helt kass, främst upplägget av den. Finns så klart mycket bra personal och de ska verkligen ha all kredit de kan få.
Det är jobbigt att du och många andra blir lidande av det. Vi är många som lider av psykisk ohälsa i olika grad och vi får försöka att hjälpa varandra och ge stöd när vi har ork.

Hur är det med dig idag? Är du hemma ensam eller har du någon hos dig?

Yellow Sikuvi skrev:

Vården är tyvärr helt kass, främst upplägget av den. Finns så klart mycket bra personal och de ska verkligen ha all kredit de kan få. Det är jobbigt att du och många andra blir lidande av det. Vi är många som lider av psykisk ohälsa i olika grad och vi får försöka att hjälpa varandra och ge stöd när vi har ork. Hur är det med dig idag? Är du hemma ensam eller har du någon hos dig?

 

Att man börjar må dåligt är väl för att man inte trivs med sin livstil, jobb, osv osv?Om det är så det gäller för mig känns det kört för jag har inte ork till att förändra någonting alls, jag vet inte vad jag vill och jag vill inte göra något alls. Då måste man ju få hjälp men det går inte att få hjälp.  Samhället är verkligen vrickat..

Jag har är väldigt apatisk och känner mig som i en bubbla hela tiden. Jag träffar familj och vänner ofta men jag kan inte nå ut till någon. Kan inte prata med någon om mina känslor så istället är jag tyst eller låtsas vara glad.

Hmm hur mycket kan du förändra själv? Vad skulle hända om du slutade att säga att allt var fint och bra till dina släktingar?

[Yellow Sikuvi]

Anonym skrev:

Att man börjar må dåligt är väl för att man inte trivs med sin livstil, jobb, osv osv?Om det är så det gäller för mig känns det kört för jag har inte ork till att förändra någonting alls, jag vet inte vad jag vill och jag vill inte göra något alls. Då måste man ju få hjälp men det går inte att få hjälp. Samhället är verkligen vrickat.. Jag har är väldigt apatisk och känner mig som i en bubbla hela tiden. Jag träffar familj och vänner ofta men jag kan inte nå ut till någon. Kan inte prata med någon om mina känslor så istället är jag tyst eller låtsas vara glad.

Om du vill och känner ett behov att få prata ut så lyssnar jag gärna. Ibland kan det vara enklare att prata med någon man inte direkt känner för man behöver inte oroa sig för att dess uppfattning om en ska förändras.
Det låter iaf som att du skulle behöva någon att prata med när något väl händer eller ångesten kommer krypandes. Det vore inte något besvär för min del, jag mår bra av att kunna finnas där för andra och det håller mina hjärnspöken i schack. Win/win. Så vad säger du? Red fyfycy.

Alla runt omkring mig vet att jag mår dåligt, familj,släkt, vänner och de på jobbet. Men jag kan inte öppna mig, vet inte vad jag ska säga för jag fattar verkligen inte varför jag mår piss hela tiden. Det enda jag vet är att jag känner mig så ensam, men vet inte hur jag ska ändra på det när jag inte släpper in någon..

[Yellow Sikuvi]

Anonym skrev:

Alla runt omkring mig vet att jag mår dåligt, familj,släkt, vänner och de på jobbet. Men jag kan inte öppna mig, vet inte vad jag ska säga för jag fattar verkligen inte varför jag mår piss hela tiden. Det enda jag vet är att jag känner mig så ensam, men vet inte hur jag ska ändra på det när jag inte släpper in någon..

Ibland behöver man inte sätta ord på vad man känner eller varför man mår dåligt. Bara att berätta att du mår dåligt och hur det påverkar dig och när kan hjälpa. Ni kanske kan komma fram till vad ni kan göra i de tillfällena för att göra det enklare, även om ni inte löser själva problemet.
Varför tror du att du inte känner att du kan öppna upp dig för folk?

Yellow Sikuvi skrev:

Ibland behöver man inte sätta ord på vad man känner eller varför man mår dåligt. Bara att berätta att du mår dåligt och hur det påverkar dig och när kan hjälpa. Ni kanske kan komma fram till vad ni kan göra i de tillfällena för att göra det enklare, även om ni inte löser själva problemet. Varför tror du att du inte känner att du kan öppna upp dig för folk?

jag får ofta jätteont i bröstet när jag är i affären, som att stå i kö. Så brukar alltid be någon i familjen att följa med mig så jag slipper vara själv. Då handlar jag hellre inte. men när det händer så säger jag det så de kan hjälpa mig. Men mer en så går inte.När min psykolog har frågat mig frågor som varför så säger jag alltid ”jag vet inte” det är det enda som kommer ut. När de tittar på mig och väntar på ett ärligt svar. De är som att dom frågar vilken dag det är för dom. De gångerna som det kanske hade gått att få fram något är de dagar,kvällar eller nätter när jag mår som allra sämst och bara gråter och det snurrar hela tiden ”jag vill dö” i skallen. Men hur skulle det gå? När jag mår så så skulle jag aldrig få för mig att ringa någon eller liknande..

[Yellow Sikuvi]

Anonym skrev:

jag får ofta jätteont i bröstet när jag är i affären, som att stå i kö. Så brukar alltid be någon i familjen att följa med mig så jag slipper vara själv. Då handlar jag hellre inte. men när det händer så säger jag det så de kan hjälpa mig. Men mer en så går inte.När min psykolog har frågat mig frågor som varför så säger jag alltid ”jag vet inte” det är det enda som kommer ut. När de tittar på mig och väntar på ett ärligt svar. De är som att dom frågar vilken dag det är för dom. De gångerna som det kanske hade gått att få fram något är de dagar,kvällar eller nätter när jag mår som allra sämst och bara gråter och det snurrar hela tiden ”jag vill dö” i skallen. Men hur skulle det gå? När jag mår så så skulle jag aldrig få för mig att ringa någon eller liknande..

Kan känna igen mig i att få en tryckande känsla i bröstet vid vissa tillfällen, just att handla går rätt bra nuförtiden iaf. Även bekant med att inte kunna beskriva en känsla när den inte är aktuell om man säger så.
Du skulle inte kunna skriva av dig dina tankar när du mår dåligt? Bara på ett papper eller datorn/mobilen för att dels få ur dig det och dels kanske kunna beskriva bättre när du träffar din psykolog.
Eller skriva till någon vän eller någon i familjen. Eller om det känns enklare skriva här? Som jag sa skulle vi även kunna prata någon annanstans om du vill slippa dela med dig av dina tankar till alla här som kan läsa.

Yellow Sikuvi skrev:

Kan känna igen mig i att få en tryckande känsla i bröstet vid vissa tillfällen, just att handla går rätt bra nuförtiden iaf. Även bekant med att inte kunna beskriva en känsla när den inte är aktuell om man säger så. Du skulle inte kunna skriva av dig dina tankar när du mår dåligt? Bara på ett papper eller datorn/mobilen för att dels få ur dig det och dels kanske kunna beskriva bättre när du träffar din psykolog. Eller skriva till någon vän eller någon i familjen. Eller om det känns enklare skriva här? Som jag sa skulle vi även kunna prata någon annanstans om du vill slippa dela med dig av dina tankar till alla här som kan läsa.

Vad hjälpte dig att bli av med trycket?

En kompis sa också att jag borde skriva ner det men det går knappt. Fick bara ut saker som ”jag hatar mig själv”

[Yellow Sikuvi]

Anonym skrev:

Vad hjälpte dig att bli av med trycket? En kompis sa också att jag borde skriva ner det men det går knappt. Fick bara ut saker som ”jag hatar mig själv”

Jag tror för min del att det berodde på saker runt om kring, att jag var stressad och utsliten och därför var det så jobbigt att gå till affären förr. Så tyvärr inget konkret tips, men om vissa saker börjar lösa sig så kan andra saker också kännas enklare. Så för dig kanske det räcker att du hittar var du ska börja lösa problemen så löser sig mycket annat automatiskt.

Vet du varför du hatar dig själv i de lägena? Hatar du alltid dig själv eller bara just då?