Hur berättar jag att man inte mår bra?

[Blue Jymyqi]

Första besöket hos kuratorn avklarad nu.
Gick väl generellt bra, pratade väl lite om min bakgrund, intressen samt vad mina ”problem” jag har.

Att jag inte riktigt är självständig måste ha med mig någon när jag ska åka hemifrån för att köra mm. svårt för att gå in i butiker och andra sociala sammanhang.

Fick fylla i några papper, om ångest, depression och sömnsvårigheter.

Tyckte mötet kändes helt okej för första gången. Jag pratade faktiskt så det är ju alltid framsteg.

Kände att jag ville säga mera, men inte riktigt kunde säga dom grejerna. Inte än. Fast samtidigt hade det varit bra.

Jag har med tiden fått mycket mer problem att min ilska går ut på mig själv, så att jag tar ut det på mig och självskadar ibland när ångest eller paniken är som störst..

Tänker ofta då att det skulle vara bättre att något hände mig så jag slapp leva, för att jag inte orkar stå ut och kan inte alltid se framåt.

Sen vissa perioder stänger jag liksom av mig så jag kan fortsätta en dag i taget. Då är jag ganska okej, fast problemen finns ju där ändå.

Träffar kuratorn snart igen, men hur ska jag våga berätta det?

 

 

<3 Starkt att du förmedlade så mycket! Ett tips för nästa träff kan vara att du låtsas prata och informera kuratorn som om du talade för ett lillasyskon. Alltså frikoppla sig själv och i stället inta en roll som är mer åt hållet att tala som en orolig anhörig åt någon man håller kär. Det kan leda till att man får fram all den information som man behöver men också att man pekar på allvaret i det hela. Kanske kan du pröva det om det inte känns jättefel och knasigt bara?

[Purple Goryhi]

Har i hela mitt liv, som bipolär och före detta missbrukare haft svårt att berätta hur det är på riktigt. Däremot har jag använt skrivandet som en väg ut. När jag skall prata med en psykiater eller liknande och det är något riktigt viktigt så skriver jag ner det och ber att få läsa upp det. Jag säger det direkt jag kommer in i rummet så jag inte tappar den gnutta mod jag kom in med. Det behöver inte vara något litterärt mästerverk. Bara ord om hur det är.

/P

Purple Goryhi, klokt!

[Blue Teniho]

Cred till dig att du tagit första steget överhuvudtaget och avklarat första mötet med kuratorn. Det kan vara jättejobbigt att börja berätta om sina problem och situationer man varit med om oavsett om det är en person man känner eller ej.

Precis som de andra svarat så kan det hjälpa att försöka tänka att kuratorn man pratar med är en person man känner sig trygg med eller att man faktiskt skriver ner det man vill säga. Just det knepet har fungerat väldigt bra för mig, att skriva ner en lista på det jag vill få sagt. På så sätt får jag mindre ångest i själva mötet, inte behöva glömma saker och lägga mindre press och ansträngning på mig själv.

Fortsatt lycka till, och som sagt, cred till dig!