Hem > Forum > Depression > HJÄLP!!!!!

HJÄLP!!!!!

Visar 8 inlägg - 1 till 8 (av 8 totalt)
7
  • Jag är sjukskriven för depression, tar sertralin o går till kurator, har börjat skära mig i armen, inte djupt bara så de svider till lite, nu skar jag för hårt så det gör ont i armen, nästa vecka ska ja på läkarbesök och om 2 veckor till kuratorn igen, vad ska jag göra??? Ska ja vänta eller kontakta professionell hjälp? Hur allvarligt är det? Känns ju inte normalt iaf.

    Vet att det kanske är lite sent och du säkert redan fått grepp om situationen men…
    Om det inte blödde mycket så är det nog ingen fara.
    Även om det kan svida så är det ändå en bra idé att göra rent såret ordentligt och se till att det inte kommer in smuts i såret.

    Jag vet många som bara låter såret läka och skiter i att sätta på plåster, jag är också skyldig till det. Men tro mig, det är bättre att ta bra hand om såret. Att duscha är inte heller en så dum idé.

    Andas! Det är det enda du behöver fokusera på just nu.

    Det låter som att du gör allt du kan – du har sökt hjälp, fått medicin, har kuratorskontakt och ska träffa läkare i nästa vecka.

    Bra jobbat!

    Tills dess – kan du ringa en kompis eller en nära anhörig du litar på? Jag vet att det är väldigt jobbigt att öppna sig för folk om sin psykiska ohälsa, ändå hjälper det samtidigt väldigt mycket! Enligt mig är det DET som hjälper allra bäst i de stunder allt känns hopplöst och man tror att man inte orkar mer.

    Alla proffessionella jag träffat genom åren har sagt och säger fortfarande att man måste låta saker och ting ta tid. Och det stämmer fanimej. Även om det är en klen tröst när man känner sig som allra svagast.

    Kämpa på!! Kram

    Trådstartaren

    Tack, jag skär inte så djupt att de börjar blöda, jag funderade mer på om jag ska berätta det för läkaren för jag har barn och är rädd att dom skulle ta ifrån mig dom, tänk om dom gör nån anmälan? Inget vet, jag får gå i långärmat för det är rejäla märken på armen nu när de håller på o läka😬

    Tack, jag skär inte så djupt att de börjar blöda, jag funderade mer på om jag ska berätta det för läkaren för jag har barn och är rädd att dom skulle ta ifrån mig dom, tänk om dom gör nån anmälan? Inget vet, jag får gå i långärmat för det är rejäla märken på armen nu när de håller på o läka😬

    Hej.
    Jag tror inte att dom skulle ta ifrån dig barnen eftersom att du ändå har kontakt med läkare och kurator. Om du berättar för kuratorn så kan dom nog bara försöka hjälpa dig igenom jobbiga stunder. Du är ju ingen fara för barnen bara för att du skadar dig.
    Dock så borde du verkligen försöka hitta något annat att göra istället för att rispa. Något som är mindre destruktivt. Om inte för din skull så för barnen. Ett sådant beteende kan man inte gömma för alltid. Om detta är första gången/gångerna du har skadat dig på det är sättet så är det nog lättare att få hjälp. Oftast så räcker kuratorbesök för att få medel och verktyg.
    Du borde absolut prata med någon, men om du tror att du kan hålla ut en stund till så kan du nog vänta tills din tid hos läkaren/kuratorn. Det avgör du själv, hur ”akut” du tycker att din situation är. Du borde annars kunna förska boka in en tid till din kurator på 1177’s hemsida när du loggar in, om du känner att du inte kan vänta så länge.

    Jag hoppas att detta har hjälpt lite och att du hittar rätt tillslut.

    Trådstartaren

    Tack, ja det började med tankat att skära sig när jag började med medicinen, och det har jag berättat, men de var ingen fara tyckte läkaren när de bara var tankar, men nu har jag börjat skära mig, blir som ett beroende, att de skönt för stunden när man mår dåligt, att man fokuserar på det istället, jag får berätta för kuratorn och hoppas få verktyg för det, mindfulness har jag svårt för har slarvat med uppgifterna jag fick av kuratorn, tror ja behöver motionera mer, ska försöka börja gå och simma, men behöver görandet i min takt.

    Tack, ja det började med tankat att skära sig när jag började med medicinen, och det har jag berättat, men de var ingen fara tyckte läkaren när de bara var tankar, men nu har jag börjat skära mig, blir som ett beroende, att de skönt för stunden när man mår dåligt, att man fokuserar på det istället, jag får berätta för kuratorn och hoppas få verktyg för det, mindfulness har jag svårt för har slarvat med uppgifterna jag fick av kuratorn, tror ja behöver motionera mer, ska försöka börja gå och simma, men behöver görandet i min takt.

    Hur länge har du tagit medicinen? Det är inte konstigt att få sådana tankar och känslor när man får viss medicin i början.
    Motionera är absolut bra. Gör det i din takt och var noga med det. Annars blir det ett tvång och yttligare ett stressmoment. Tänk på att belöna dig och låta dig själv känna att du har varit duktig. (Såvida det inte involverar destruktiva metoder dvs)

    Trådstartaren

    Har tagit den i ungefär 2 månader tror jag. Var och simmade idag iaf och det var skönt men var helt slut i benen efteråt

Visar 8 inlägg - 1 till 8 (av 8 totalt)
7

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.