Hem > Forum > Depression > Helt tom

Helt tom

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1
  • Trådstartaren

    Jag vet inte riktigt hur man ska skriva eller vad jag ska skriva egentligen, men försöker få fram någonting iallafall..

    Jag har mer eller mindre alltid varit den som hållit mina känslor för mig själv, men har pratat med Psykologer, terapeut, kurator, skolsyster, familj, vänner, BRIS. Ja i princip allt men ingenting har egentligen hjälpt något. Har egentligen aldrig berättat allting för någon förutom för en månad sedan.

    Fick någon konstig känsla, en känsla jag aldrig haft tidigare som jag inte ens kan beskriva, det var en fantastisk känsla… Muren jag byggt upp i nästan 25 år rasade direkt. Tilliten flög i taket och jag öppnade upp mig, denna person öppnade upp sig också på ett sett hen aldrig gjort tidigare…

    Vi blev även kära i varandra väldigt fort och allting skedde så snabbt, dock var jag nog den enda av oss som blev rktigt kär… Efteråt berättade hen att hen har svårt med känslor och allt sådant och min värld föll samman, men samtidigt så såg jag ett ljus, för det verkade som hen endast var osäker kring sina känslor…. Iallafall så fortsatte vi skriva och kommunicera och hen berättade att hen saknade mig osv och att jag saknade hen…
    Sen visar det sig att hen att känslor för en annan person, förmodligen endast varit osäker kring känslorna och det respekterar jag fullt ut…

    Jag finns dock för hen dag som natt och hen kan berättade allt för mig, allt jag vill är att hen ska vara lycklig även om det liksom gör ont i mig, hela mig….

    Det känns som att det är något här som triggade igång mina ångest/panikattacker på kvällarna när jag ska sova, känner av lukt, smak ja ni vet hur det kan vara om man är riktigt kär…

    Vill ju även flika in att mitt mående här är inget som endast triggats igång pga kärlek utan har på något sätt utvecklat min depression sedan jag var runt 9-10år. Även några självmordsförsök finns med genom mina år…

    I detta nuet så är jag bara så trött på allt, känner mig kall, känner mig tom jag vet ingenting längre… Jobbet är det enda stället jag trivs på, men inte där jag bor, vill flytta, behöver flytta…

    Vad ska jag göra? Jag vill inte göra något, jag orkar inte någonting… Jag får ångest av att åka hem från jobbet… självmordstankarna har börjat igen men vill inte men de finns där och tänker på dem som mest under bilfärden… Hjälp mig, jag orkar verkligen inte må så här…

     

    Ni får gärna fråga något, vad som helst så ska jag svara på det..

    Obesvarad kärlek är alltid jobbigt och ännu värre om det påverkar ens psykiska hälsa på det sättet du beskriver.

    Vad är det som gör att du inte trivs hemma? Vad skulle behöva förändras?

    Att muren du byggt upp under 25 år raserats kanske kan vändas till något positivt? Som jag tolkar det gick det bra att öppna upp sig för personen du blev kär i. Detta kanske kan hjälpa dig att öppna upp mer nästa gång du går hos psykolog? Du skriver att psykologer och andra inte kunnat hjälpa dig. Tänk på att de är beroende av vad du berättar för att kunna hjälpa dig. Vågar du berätta och öppna upp dig mer har de större möjlighet att hjälpa dig.

    Ta hand om dig.

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.