hatar livet, mat och mig själv

jag vet inte var jag ska ta vägen längre. har det jobbigt med maten vilket leder till självskadebeteende och vill inte riktigt leva. har helt tappat livslusten och känner inte att det finns något att se fram emot. hatar sommaren, behöva visa upp min kropp jag inte alls gillar och alla som tycker man måste vara ute hela tiden och hitta på saker. det enda alla pratar om är hur de längtar till sommarlovet men tanken på att skolan snart är slut ger mig bara ångest. allt känns så meningslöst och hela livet känns meningslöst. jag tror inte jag kommer göra det men tankarna går hel tiden att jag bara borde avsluta mitt liv för att slippa ha alla dessa tankar om mat, min kropp och denna dåliga värld vi lever i. har även problem med hetsätning så om någon vet vart man kan vända sig för att få hjälp
hade jag gärna velat veta det!

[Purple Mypytu]

Hej!

Nu är inte jag tjej. Men jag gillar tjejer. När jag var yngre så var det utseendet som var det man ville åt. Nu 29 år senare så börjar jag förstå vart kärleken verkligen kommer ifrån.

 

Det måste vara hemskt att vara tjej idag. Alla dessa videos. Tik tok o annan skit. Jävla vilka omänskliga krav. Vilken press.

 

Räcker ut en hand mer får jag inte göra. Jag kan dock garantera att åren går snabbt. Snart är det över. Men snäll låt livet bestämma sitt egna avslut.

 

Kram //c

[Indigo Jytoha]

Hej,

jag är nog rätt så mycket äldre än dig men min ätstörning började när jag var 16 och bröt ut i total anorexi. Jag fick aldrig hjälp i början, mått dåligt sen jag var liten. Så länge jag kan minnas. Har fått hjälp sen och det kan gå bra i perioder men dom perioderna mår jag ändå inte helt bra.

Men! Om du söker hjälp nu som ung finns det säker statistik från forskning på att man har god chans att bli helt frisk från ätstörningar

Är du under 18 finns ju Bup, jag gick på vårdcentralen först och när dom kände att deras hjälp inte riktigt räckte blev jag remitterad till vuxenpsykiatrin som 19-åring. Har sen varit inlagd på slutenvården på psykiatrin, gått i dagvård, öppenvård och bott på behandlingshem, det finns alltså en hel del olika sorters hjälp.

Försök att stå ut i det jobbiga. Jag tycker också det är jobbigt med sommarkläder, bikini och att vara ute hela tiden, det känns som att man inte får ligga inne i soffan.