Har en deprimerad dejt som helt plötsligt slutade att höra av sig totalt. Tips?

Jag träffade och började dejta en kille i mitten av September, tog bara två veckor innan vi sågs igen dvs början på Oktober. Helgen efter vi hade träffats sist, så hände det att hans mamma inte alls skulle fira julen ihop med allihopa, för att hans farsa har funnit en ny kvinna efter 27 år ensam. Och hans bror bjuder aldrig över honom sen tidigare, så att hans mor hade sagt att hon antingen skulle fira ihop med brodern då eller ensam. Och det fick ju honom att känna sig utanför, eftersom att dom alltid har firat ihop med varandra. Han vill ju träffa sina brorsbarn och känna att dom iaf kan träffas då. Han bestämde sig för att bojkotta julen totalt och inte ens fira julen ihop med sin pappa. Han var jättedålig ett tag på att laga mat åt sig själv och handla åt sig själv. Så han åt hos sin polare, som gav honom mat pga depressionen. Sen efter ett tag när jag peppade honom och försökte ge honom råd, så började han faktiskt att handla och laga mat själv. Han trycker dock ner sig själv som fan istället för att hitta kämpen i sig och det gör att han tror att han inte är värd mig, han tror att han bara gör mig besviken och arg, han tror att det måste vara något fel på honom istället för att inse att det är tillståndet som gör att han normalt aldrig skulle tro om sig själv eller ens få för sig liksom. Så att han skriver eller säger saker över telefon som om att han är värdelös och sjuk i huvudet. Och sist försökte jag liksom att få honom att förstå mig rätt, men jag vet inte om det blev totalt fel eftersom att han ser allting så negativt. Och det är första gången som han inte alls hör av sig på något sätt och det har gått två veckor. Jag oroar mig såklart väldigt mycket, eftersom att jag fick wow-känslor för honom efter första träffen. Grejen är den, att jag kan vänta hur länge som helst på honom för att han ska komma ur tillståndet. Men jag vet ju inte alls hur han tänker, känner och tycker nu. Så jag vet inte hur jag ska reagera på detta eftersom att han alltid har kunnat iaf höra av sig minst en gång i veckan även om han är deprimerad. Jag bor ca 30 mil ifrån och vi har bara träffats två ggr, men det har klickat så bra och han har berättat saker för mig, som inte ens hans vänner vet om. Jag överanalyserar ibland, men kastar gärna bort dom tankarna. Han har kvar mig som kontakt på Facebook och Kik, även om han inte svarar mig alls, inte ringer och skriver ingenting. Vad kan det här vara ett tecken på t ex? Och vad kan jag göra, så länge jag inte är krävande?? Tack på förhand! MVH// Omsorgsfull tjej

Jag har en bror som är deprimerad  – jag har märkt att han tycker om att jag hör av mig och bjuder in mig med tvång i hans liv även när han verkar som mest avig. En gång tillbringade jag en vecka hos honom och hans fru då ingen pratade ett ord med mig under hela sju dagar. Jag trodde att jag skulle smälla av i den kompakta tystnaden- men min bror  tyckte tydligen att det var en bra vecka och vår kontakt blev bättre igen genom det. Det var som att han behövde det ultimata beviset att jag faktiskt inte tänkte ge mig när det gällde vår relation.

Min bror säger att man faktiskt behöver det där sällskapet men orkar inte heller med den. Men det är lättare att leva om man har en känsla av att någon finns.

Så vad vill jag säga – jo att det nog är bra att inte låta en deprimerad person som man älskar vara i fred. Du kanske ska tränga dig på och laga mat. kanske bara hänga som jag gjorde den där veckan då min bror låg och tittade i taket. Det kan ju vara jobbigt att prata eller kanske rent av befriande att prata om andra saker än sin depression. Prova dig fram – men ge inte upp om du verkligen älskar honom . Han inser inte att det är sjukdomen som stöter bort honom inte du förrän han kommit ur sin dal och det kan ta tid. Kanske behöver han komma i kontakt med en läkare för att få terapi eller mediciner oxå… kram skriv gärna mer – jag prenumererar på den här tråden så jag se när du skriver.