Det är olidligt att må dåligt och inte få hjälp av varken mediciner eller terapeuter. Jag förstår hur det känns. Mitt mående har inte varit på topp de senaste 40 åren, men jag har försökt dölja det och traggla på ändå. Eftersom jag har varit så urbota dum att jag inte har velat erkänna hur jag har mått har den tid jag kunnat prova olika sätt att må bättre varit relativt kort, men jag kan väl säga att det finns många olika mediciner att prova, med varierande resultat. Jag har mest blivit dämpad av mediciner, men anses nu som ett hopplöst fall som psyk inte längre vill göra något åt, så det gäller att passa på medan man är ung att få hjälp! Berätta för din vårdkontakt hur du mår och vad du har för erfarenhet av din medicinering. Läggdags är ofta skönt för mig, mest för att jag finslipar mina planer innan jag somnar, och älskar att sova och vara borta från världen. Så det kan nog vara vanligt att må sämre på kvällen när tankarna kommer.
