För länge sedan skrev kjag in mig på psyk..men skrev ut mig själv och lovade att aldrig mer, sätta min familj för den stressen igen.
Tyvärr så glömde dom tala om för mig, om min diagnos (borderline) så sedan dess så har jag väl igentligen bara flytt ville bara bort.
Har nu förstått lite mer om vad det innebär och försökt lägga band på mig, Nu är jag bara helt skräckfylld med tanken på att mitt beteende ska “smitta”av sig på våran dotter, och att hon ska få ett trauma under sin uppväxt.
Jag äter smart stillande för en trasig rygg, anti depresivt och lungnade som om det skulle vara smågodis. Men det hjälper inte på några plan, smärta bade kroppsligt , själsligt ocg svåra sömn problem. Jobbar hårt med att bli den människa jag skulle kunna vara. Mindfullness meditation, motion och försöker äta vettigt plus vitamin preparat. Men nu, fungerar jag inte längre. Jag har väldigt svårt att styra bort tankarna på att begå självmord, fast jag vill inte att någon ska känna sig skyldig, så det måste bli en olycka där ingen är skyldig. Klart svårare än man tror. Snälla hjälp mig! Ja jag har flytt så långt bort jag Kunde och finns nu I södra spanien.
