Hem > Forum > Depression > Flydde så långt jag kunde, nu orkar jag inte mera vill bara dö.

Flydde så långt jag kunde, nu orkar jag inte mera vill bara dö.

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4
  • Trådstartaren

    För länge sedan skrev kjag in mig på psyk..men skrev ut mig själv och lovade att aldrig mer, sätta min familj för den stressen igen.

    Tyvärr så glömde dom tala om för mig, om min diagnos (borderline) så sedan dess så har jag väl igentligen bara flytt ville bara bort.

    Har nu förstått lite mer om vad det innebär och försökt lägga band på mig, Nu är jag bara helt skräckfylld med tanken på att mitt beteende ska “smitta”av sig på våran dotter, och att hon ska få ett trauma under sin uppväxt.

    Jag äter smart stillande för en trasig rygg, anti depresivt och lungnade som om det skulle vara smågodis. Men det hjälper inte på några plan, smärta bade kroppsligt , själsligt ocg svåra sömn problem. Jobbar hårt med att bli den människa jag skulle kunna vara. Mindfullness meditation, motion och försöker äta vettigt plus vitamin preparat. Men nu, fungerar jag inte längre. Jag har väldigt svårt att styra bort tankarna på att begå självmord, fast jag vill inte att någon ska känna sig skyldig, så det måste bli en olycka där ingen är skyldig. Klart svårare än man tror. Snälla hjälp mig! Ja jag har flytt så långt bort jag Kunde och finns nu I södra spanien.

     

    Jag vet hur du känner.Är där själv nu.Är ensamstående med ett barn.Men inlmbords kvävs jag.Hade jag inte barn så skulle jag lägga in mig.Har också bordeline.Det är hemskt.Vet faktiskt inte hur jag ska fungera med det.Sökt hjälp länge.Fick diagnos.Sen ingen hjälp.Alla dessa känslostormar inuti.Tar knäcken på mig.Få ha pokerface framför son och på jobbet.Vid flera tillfällen har jag kräkts utav ångest.Den har suttut som berget.Hatar borderline.Eller den person jag är med det.Vill också avsluta.Få ett lugn inombords.Nu på tisdag.Har jag äntligen lyckats få en tid.Hoppas på hjälp.Men vågar inte säga hej änn.Blivit lovad tidigare utan att något hänt.Borderline är inte och leka med.Den trasar sönder mig och de förhållande jag haft.Så less.Vil ge upp.Ser ingen mening.Ger chansen till på tisdag.Har ju en son som inte förtjänat detta.Som tur var är han trygg.Jag är ett vrak.

    Trådstartaren

    Suck ja, det värsta är att jag vet nu att jag orsaker stress för andra, gör inte det hela lättare att leva med.

    Heja DIG! Hoppas att allt går bra på tisdag. Själv så försöker jag meditera och ”djupandas”. Fungerar ibland och ibland inte.

    Själv har jag fått tid nästa torsdag (efter fyra år!)…Hoppas bara att läkaren pratar skol spanska eller engelska. TA HAND OM DIG!

    Det där med stress för andra är bara förnamnet.Man vänder och vrider på allt men faktiskt omedvetet.De först när man vaknar till lite.Som man inser vad man gjort.Till saken är att jag krossade en 4 år lång relation med en jätte fin man.Stötte bort honom.Men gör svin ont.För jag ville det inte igentligen.Vill inte leva det här destruktiva livet mer.De trasar sönder och jag har som sagt fått nog.Hoppas du också får hjälp.För det är en balansgång varje dag.Hör gärna av dig.

    Varför känner jag igen mig här också det finns ju inget slut på detta o jag ska in på adhd utredning men har jag borderline 😖

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.