En ny jävla dag….

[Blue Bikure]

Nu har det snart gått ett halvår. Min bästa (läs enda) kompis dog i ett hjärtstopp. Samma vecka annonserade min fru att hon vilje skiljas efter dryga 20 år tillsammans. Jag har flyttat till lägenhet. Mina barn är ganska stora så tanken var att de skulle komma och gå som de ville. Tyvärr verkar de inte vilja vara här. Och när de väl kommer så är det bara kortare stunder. Jag har sedan några månader träffat en ny kvinna. En som jag verkligen tycker oerhört mycket om. Problemet är att hon inte är singel utan bor med en annan. En som hon sagt att hon ska lämna men månaderna går och jag förstår innerst inne att hon mest troligt kommer stanna hos honom. Men det är bara med henne som jag känner att jag lever. Alla andra dagar känns meningslösa. Ingen annan som hör av sig. Alla har fullt upp med deras liv. Nu går det inte en enda dag utan att jag tänker på hur skönt det vore att bara slippa allt. Att upphöra med att existera. Jag vet redan exakt hur det ska gå till och var det ska ske. Den dagen inte orken finns. Att ens bry sig. Inte en ny jävla dag….

[Blue Qadoko]

Jag beklagar verkligen sorgen kring din vän. ❤️ 🕯️

När det kommer till barnen så kanske ni bör hitta på saker tillsammans istället. Utanför din lägenhet. Så att de får en glimt av sin roliga pappa. Det behöver såklart inte vara en massa dyra aktiviteter. Men planera gärna lite saker framöver med barnen så att ni alla har något att se fram emot. Främst du såklart.

Jag kan säga att jag fortfarande finns i livet endast för att mitt barn gör det. Jag vill egentligen bara sluta finnas, bara försvinna. Men jag vill inte att han ska känna att hans mamma övergav honom.

[Blue Bikure]

Tack för ditt svar och strongt att leva för ditt barn.

Det är på väg att gå åt helvete med min nya kvinna. Naturligtvis. Det hade jag kunnat räkna ut. Jag pressade lite väl hårt och då blev det som det blev. Mitt ex har spelat kortet “kattunge”. Hon har lovat barnen en katt med villkoret att bägge grabbarna tillbringar hela sportlovet hos henne och tar hand om katten. Jag har tagit på mig extra jobb som kontring så jag ändå inte kan ha dem här. Pojkarna är här nu men imorgon kommer hon och hämtar dem för kattköp.

Jag har testat att låta ödet göra sitt i en olycka. Jag har satt nya hastighetsrekord efter vägarna. Med bilbältet knäppt bakom ryggen så har jag mött lastbilar på isiga vägar i 130km/h , i kurvor, med fullt fyrhjulssläpp. Men i helvete heller. Här ligger jag ändå som ett misslyckat as till gubbe….

Jag har en plan. En plan som är definitiv. Där det inte finns utrymme för misslyckanden. I nuläget ger det en form av lugn. Vetskapen om att allt som jag känner nu bara är tillfälligt. Snart är allting över. Det får mig att le tillbaka åt alla som frågar hur det är men som inte vill veta. Snart får jag ro.