Jag har under månader och veckor mått sämre. Blivit förflyttad runt så många gånger så jag vet inte va som är upp och ner. Som jag nämnt tidigare så valde jag att lämna min psykiatriska mottagning då dom behandlade mig illa och slutade hjälpa mig. Jag gjorde allt jag kunde för att byta mottagning men fick besked att det inte gick att byta. Gav då upp angående psykiatrin och gick till min nya vårdcentral. Där va dom också dåliga på att lyssna, missade att notera alla medicinerna jag behövde så står nu utan en som jag behöver för att sova. Theralene. Jag har ringt, dom lovade att lösa och sen ringa senast idag. Men inget har gjorts. Idag blev de droppen av incidenter på mitt jobb och mitt psyke orkade inte mer. Jag kontakta vården via en av alla dessa appar. För att få råd då jag inte vågar söka akut av tidigare besvikelser. Men dom sa att jag va tvungen att söka akut och att jag måste göra de idag. Dom hade inga resurser, enbart psykakuten hade resurserna. Så jag bet ihop och åkte dit. Pågrund av covid så får man inte längre gå in, jag fick stå på baksidan vid en grind där de stod vänta här. Framför mig satt en vakt i en bil, han gick ut och hämtade personal. En sköterska kom, han fråga vad jag ville. Jag sa jag ville söka hjälp. Han frågade va vill du ha hjälp med. Jag svarade jag vet inte om jag kan bedöma de just nu, jag mår verkligen jätte dåligt. Han sa okey, tog min legitimation och gick in i ett garage som va deras tillfälliga kontor. Där inne hade dom värme element m.m men jag fick stå kvar och vänta vid grinden i ösregnet, inget tak tyvärr, några stolar fanns de, men dom va ju självklart fulla av vatten. Här fick jag stå längre än 10 minuter. Sedan kom en ny sköterska, denna gången fick jag följa med. Här kände jag inte längre för att rabbla upp mitt liv, kände mig inte välkommen och jag va så obekväm, ångesten va extrem och pulsen va nog jätte hög. Istället ber jag henne att fixa remiss så att jag äntligen kan få komma till den andra psykiatriska mottagningen som jag ville till. Hon tittar i sin dator och säger att jag står listad där redan. Jag har alltså blivit inskriven trotts att jag fått besked om att det inte gick att byta, och denna information har jag inte fått på något sätt. Ingen har kontaktat mig, och de va längesen jag försökte byta nu. Jag ber henne istället då att ge mig medicinen som jag verkligen behöver. Hon säger att här gör vi inga remisser och vi skriver inte ut mediciner. Sen när hon ser att jag börjar bryta ihop så säger hon också att ingen får komma in just nu pågrund av corona. Jag ställde mig upp och sa, jaha. Det va ju inte någon anledning att komma hit då. Hon nickar och säger tyvärr. Jag går. Gråter hela vägen hem, märker att en tjej som går förbi visade mig mer empati än någon vård jag mött. Hon frågade upprepade gånger om jag va okey, tyckte synd om mig för att jag grät så hysteriskt. Men sa de va okey. Men ärligt talat. Detta skulle vara den akut som alla hänvisar oss till, och dom har inte heller resurser att lösa problem, tycker dom hade kunnat göra undantag när vårdcentraler inte levererar eller gör fel.
Jag finner inga ord.
