Jag har en så extrem sorg som värker outhärdligt inombords pga min älskade sambo lämnade mig plötsligt för 3 månader sen. Vi skulle just försöka få barn. Och jag börjar bli för gammal för att få barn (kvinna, 36). Vet att jag kan få det på egen hand, men vill inte det just nu.
Jag har kontakt med vården. Ber alla mins vänner och familj om stöd, fick gehör första veckorna från dem. Men nu orkar de knappt höra av sig eller svara på mina desperata meddelanden om hur ont det gör.
Jag söker desperat efter stöd i varje person jag kan komma att tänka på men känner inte att jag får så mycket svar längre. Är rädd för att vänner har/ska tröttnat på mig, precis som min sambo gjorde pga min psykiska ohälsa.
Det är outhärdligt att känna såhär och jag vet inte hur jag ska orka överleva. Några av mina nära vänner från min hemstad som jag trodde att jag alltid kunde räkna med har knappt ställt upp i det här alls. Ett gammalt ex som varit nära vän till mig i många år vägrar svara när jag skriver och fråga om vi kan prata i telefon eller så för att det känns som jag ska dö. Gör extra ont att nu se att jag inte alls har så många nära vänner som jag trott.
Undrar vad jag gjort för ont för att förtjäna det här. Blir alltid lämnad. Och nu av mitt livs kärlek som sa en vecka innan han lämnade att han ville ha barn med mig.
Hade depression och GAD sedan innan. Problematisk relation till min pappa.
Vad kan jag göra? Äter SSRI, har psykologkontakt via vc och träffar läkare men tabletterna verkar inte fungera. Hur ska det ens kännas när de fungerar?
Kom inte med förslag om att jag ska umgås med folk hela tiden eller vara mycket med vänner. För jag har knappt några, bara om jag själv tar initiativ till att ses. Ingen frågar mig. Vilket var ett problem redan innan mitt ex lämnade.
Känner mig som en pestsmittad som folk drar sig undan från. Och jag förstår inte alls varför. Är väl inte värd att älskas någon längre period. Inte värd att få barn med någon. För tråkig och jobbigt känslosam antar jag.
Tacksam för stöd och råd. Orkar inte ha det såhär. Har noll framtidstro. Hoppas livet blir väldigt kort.
