Depression, 9 år av missbruk och meningslöshet

Anonym skrev:

Inget är meningslöst när det gäller antal försök för så är det med missbruk. Man kan misslyckas 1 gång eller 100 gånger tills man hittar en stadig grund att stå på. Du ska aldrig tappa hoppet pga av att du tidigare misslyckats för det har alla med missbruk gått igenom. Vet inte hur gamal du är men desto tidigare du tar tag i dig själv desto bättre för det blir svårare och svårare att få hjälp inom missbruksvården ju äldre man blir. Jag vet att en del inom dig vill bli fri från droger för det vill alla missbrukare innerst inne det gäller bara att tro på sig själv och att ha andra som tror på dig. Jag Tror på DIG 😀

Tack åter igen…

Det är bara så himla mycket som jag hunnit samla på mig genom åren som gör att mitt känsloliv är helt upp och ner. Känns som att jag aldrig kommer få någon ordning på det här, dom få nära jag har tror alla att jag är drogfri nu och dom har för första gången på väldigt många år börjat få tillbaka sina egna liv igen och slipper vara oroliga hela tiden så jag skäms så mycket för att tala om för dom att jag inte är det. Sen vill jag att dom ska ha sina liv fungerande, och så glada dom är nu har jag inte sett dom på många många år…

Jag kan helt enkelt inte med mig att säga att jag ljugit för dom under sista åren. Dom kommer få alldeles för mycket smärta igen och jag vill inte se dom ledsna.

Behöver verkligen ta mig ur den här jävla skiten, för jag orkar snart inte mer.

Anonym skrev:

Tack åter igen… Det är bara så himla mycket som jag hunnit samla på mig genom åren som gör att mitt känsloliv är helt upp och ner. Känns som att jag aldrig kommer få någon ordning på det här, dom få nära jag har tror alla att jag är drogfri nu och dom har för första gången på väldigt många år börjat få tillbaka sina egna liv igen och slipper vara oroliga hela tiden så jag skäms så mycket för att tala om för dom att jag inte är det. Sen vill jag att dom ska ha sina liv fungerande, och så glada dom är nu har jag inte sett dom på många många år… Jag kan helt enkelt inte med mig att säga att jag ljugit för dom under sista åren. Dom kommer få alldeles för mycket smärta igen och jag vill inte se dom ledsna. Behöver verkligen ta mig ur den här jävla skiten, för jag orkar snart inte mer.

Vet att du vill ta dig ur skiten och du ska ta dig ur skiten också. Du måste sluta oroa dig för andra, vad dom ska känna och tycka för det är DITT LIV det gäller här och om dom älskar dig kommer dom att förstå dig så va bara ärlig och berätta för dom. Men klarar du inte av att berätta sanningen för dem så är mitt tips att du reser bort ett tag. Kan du inte åka iväg på en behandling någonstans i minst ett halvår? Har du ingen som du känner på någon annan ort som är drogfri?

Anonym skrev:

Vet att du vill ta dig ur skiten och du ska ta dig ur skiten också. Du måste sluta oroa dig för andra, vad dom ska känna och tycka för det är DITT LIV det gäller här och om dom älskar dig kommer dom att förstå dig så va bara ärlig och berätta för dom. Men klarar du inte av att berätta sanningen för dem så är mitt tips att du reser bort ett tag. Kan du inte åka iväg på en behandling någonstans i minst ett halvår? Har du ingen som du känner på någon annan ort som är drogfri?

Jag önskar att jag kunde säga som det är till dom. Jag har redan skapat så mycket problem och gjort dom så fruktansvärt illa i själen jag kan inte göra det igen.

Jag har i princip ingen som jag kan vända mig till som “vill mig väl” kring det här. Och jag har funderat på behandling igen, men det känns som att jag har provat det så många gånger utan att det har fungerat.

Jag skulle nog behöva komma bort men jag vet inte vart.

Anonym skrev:

Jag önskar att jag kunde säga som det är till dom. Jag har redan skapat så mycket problem och gjort dom så fruktansvärt illa i själen jag kan inte göra det igen. Jag har i princip ingen som jag kan vända mig till som ”vill mig väl” kring det här. Och jag har funderat på behandling igen, men det känns som att jag har provat det så många gånger utan att det har fungerat. Jag skulle nog behöva komma bort men jag vet inte vart.

Som sagt man får pröva tills det funkar. Hur gamal är du?

Anonym skrev:

Som sagt man får pröva tills det funkar. Hur gamal är du?

26 år

Anonym skrev:

26 år

Va stark vännen och önskade jag kunde hjälpa dig mer. Själv bor jag i Stockholm och man kan vara drogfri i sin hemort men det krävs att man sysselsätter sig med annat

Hej. Jag använde droger mellan 12-30 års ålder, jag injecerade hela tiden. Det Låter som att du som prio 1 behöver tända av. Jag rekommenderar beroendecentrum i ditt fall och substitutionsbehandling så du slipper stress & press över ekonomi och att jaga droger. Där kan du även få hjälp att prata med någon. Dina anhöriga behöver ju inte veta om du väljer substitutionsbehandling,  risken är nog större att du blir påkommen om du fortsätter som nu. Om du dessutom kan ta denna hjälpen kan du bryta med “fel umgänge” vilket är viktigt. Det är jobbigt i början och man känner sig ensam. Det har nu gått tio år sedan jag slutade. Jag är övertygad om att du kan om du gör ett allvarligt försök. ☺

Anonym skrev:

Hej. Jag använde droger mellan 12-30 års ålder, jag injecerade hela tiden. Det Låter som att du som prio 1 behöver tända av. Jag rekommenderar beroendecentrum i ditt fall och substitutionsbehandling så du slipper stress & press över ekonomi och att jaga droger. Där kan du även få hjälp att prata med någon. Dina anhöriga behöver ju inte veta om du väljer substitutionsbehandling, risken är nog större att du blir påkommen om du fortsätter som nu. Om du dessutom kan ta denna hjälpen kan du bryta med ”fel umgänge” vilket är viktigt. Det är jobbigt i början och man känner sig ensam. Det har nu gått tio år sedan jag slutade. Jag är övertygad om att du kan om du gör ett allvarligt försök. ☺

Tusen tack för att du tog dig tiden att skriva till mig.❤

Blir så fylld av glädje och hopp när jag läser att du klarat dig ut ur skiten och är ren. Det är allt jag önskar i mitt liv.

Jag har funderat ett par dagar nu innan jag besvarar det du skrivit. Jag har tänkt i princip varje vaken stund på om jag ska åka till beroendecentrum och be om hjälp en sista gång. Jag har aldrig tänkt på att jag inte behöver blanda in anhöriga i det då dom alltid haft ett finger med i mina matcher under alla tidigare omständigheter som varit. Jag har tänkt och tänkt nu att om jag inte gör en förändring och verkligen lyckas fixa ordning mitt liv så orkar jag inte leva mer