Behöver hjälp.

Vad gör jag om ingen kan hjälpa mig… Jag går regelbundet på psyk för samtal, jag äter medicin som dom rekommenderar. Medicin jag tar hjälper inte, och att prata om mitt vardagliga liv på samtal ger mig absolut ingenting! Läkare och kuratorer hit och dit….

De känns som jag provat allt men inget hjälper! Betyder de här att jag hade rätt från första början?

Att jag är klar med min resa på denna jord, och att de bara är en väntan tills jag få dö och vara fri. Fri från en kropp jag hatar mest av allt! fri från alla måsten man har som människa, pengar, jobba, äta, sova.. osv.. allt jag vill är att känna mig fri.

Jag vet inte hur länge jag orkar vänta. Ibland känner jag mig så rädd, då döden inte alltid skrämmer mig längre. Vissa stunder vet jag inte om jag kan lita på mig själv längre…

<3

Vet du vad exakt som du skulle behöva för att känna livslust? Är det kärlek, uppskattning, närhet? När jag mår piss brukar jag upptäcka att jag typ skulle vilja bli kramad av en person som älskar mig (det tycker jag är en form av frihetskänsla, få släppa). Att jag vill att någon bara ska viska snälla saker i örat på mig. Och också att inte orka kämpa längre med simpla saker som tvätt, laga mat, betala räkningar. Så kärlek och stöd brukar jag upptäcka att jag behöver. Och det hittar man ju knappast hos terapeuten. Är det likadant för dig att du skulle behöva de där grundläggande mänskliga behoven av närhet?

Ja ja ja å ja! Men saken är den att jag är lite av en ensamvarg vilket gjort att jag aldrig haft ett romantiskt förhållande och möte med nya människor skrämmer mig. Men dom få vänner jag har hjälper till viss del att känna mig älskad. Men när jag kommer hem är jag ensam igen. Jag har ingen kontakt med familj pga missbruk och drama.. så jag har på något vis missat hela grejen av att vara social så de blir svårt hela situationen jag är i. Situationen är att jag är ingens förstahandsval och om de skulle hända mig något är de liksom ingens liv som skulle förändras, mer ensam än så vet jag inte om jag kan bli…