Att veta, men ändå inte göra?

[Teal Hovify]

Återkommande depressioner i över 10 år och långa sjukskrivningsperioder. Nu ”dags igen”. Varit inlagd för första gången och fått ECT-behandling. Utskriven till hemmet relativt nyligen. Rädd att inte bli beviljad sjukp. samt tror inte depressionen blir bättre av att bara vara hemma, så börjar jobba halvtid inom kort. Trivs på mitt

jobb. Skild med barn varannan vecka. Har arbetskamrater och vänner på annan ort än där jag bor.

Har läst en del inlägg och ställde mig tveksam till att skriva, då många tycks ha det värre än jag samt vet inte nyttan? Jag vet att aktivitet är a och o för att må bättre. Jag vet att jag mår bra av att sysselsätta mig med ex plantering, men jag förmår inte!! Drar mig undan, gråter och funderar om mina barn faktiskt skulle ha ett bättre liv utan mig? Har inga vänner och inga intressen. Är det en bra förebild? Allt känns motigt. Hur ska jag förmå mig att göra det jag vet att jag borde? Är nyligen diagnostiserad med ADHD, kan det berättiga boendestöd? Ty det är så det känns, att jag praktiskt taget skulle behöva någon som drar ut mig.

ursäkta rörigt skrivet. Men har sett av ni som svarar att ni är grymma på att läsa mellan raderna, så hoppas på det!

[Green Leguve]

Du kan ha rätt till boendestöd utan ADHA diagnos också. Att du har barn och mår dåligt räcker att säga.

Tänk innan om du verkligen vill ha det. För mig hade det gjort måendet värre att släppa in folk här från socialtjänsten. Men vill du och behöver, om du t.ex. inte städar, tvättar, fixar mat osv. Så ansök.

<3 Tänker att du ringar in så himla mycket klokt: det behövs att någon tar med dig ut så du kan exempelvis plantera. Får bli sysselsatt. Jag är också en person som oftast behöver en viss draghjälp för att det ska hända någonting. Minns i perioder hur människor behövt göra just det, tvingat ut mig från min lägenhet. Herregud vad det varit bra!

Kram

[Red Menive]

Vad härligt det låter! Jag skulle bli salig om någon kom och hämtade mig och tog mig ut på landet till en liten stuga för att plantera eller något. Vad synd att det inte finns volontärer som kan tänka sig göra det. Att själv ta initiativ är svårt jag vet inte vilket håll jag ska gå. Jag behöver också någon jag kan lita på  som sätter igång mig. Som ensam  måste man klara av att rodda precis allt, fast man är sjuk.