Att råka på andra sjuka

[Indigo Jytoha]

Jag har ju mått dåligt nästan hela mitt liv men med kortare bättre stunder. Jag har haft anorexi i 16 år.Vägde lite mer ett tag men nu har jag börjat svälta mig och gå ner i vikt igen. Påmindes så mycket om sjukdomen och allt lidande den medför. Kan det upphöra, känns hopplöst. När jag var tonåring och började gå dagvård trodde jag att jag skulle bli frisk på 3 månader. Jag oroade mig för att vara i mitten av tjugoårsåldern, sen blev det dom som var 30 och nu är jag själv 34 år. Mötte en annan anorektiker på promenaden och det är så skumt för lite oavsett vikt kan man se om någon är sjuk. Hon var nog i 40-50 års åldern och såg så sliten ut. Hon fick mig att inse att jag ser sjuk ut. Hon gjorde den klassiska anorexiblicken. Tittande på mig uppifrån och ner, stannade till på utvalda punkter och jag försökte att inte göra samma sak men det var svårt, det slutade med mötta blickar och ett hej. Intressant hur man har som en snorexiscanner.

[Indigo Jytoha]

Har lyckats träffa flera med anorexi väldigt mycket nu. Vet inte hur andra tänker om oss men vi triggas ofta av varandra, man jämför och tycker man är tjock för att den andra ser så mycket smalare ut och jag vill bara äta ännu mindre. Skäms över mig själv och känner mig misslyckad. Men det är ju omöjligt för mig att ha gått ner mer än det jag gjort på så kort tid.

Imorgon ringer min läkare och jag vet inte vad jag ska säga. Att det inte är så bra kanske men känner mig så otroligt usel som inte blivit frisk från depressionen heller.

Har inte någon av ätstörningar tyvärr men ville bara säga att utifrån sett tänker jag mer att det som pågår inom er måste vara jättejobbigt. Önskar verkligen jag kunde vara mer stöd.

Hoppas du väljer vara ärligheten själv när du talar med läkaren imorgon. Ingen annan kommer tala för oss och du förtjänar alla chanser i världen att få hjälp med allt som du kan tänkas behöva.

Att bli frisk från depressioner och andra tillstånd är inte som en förkylning som vi glömmer bort när det är över. Det är ett livslångt tillstånd där varje dag blir ett nytt val vi gör att tänka och vara annorlunda. Vi gör bättre val utifrån oss själva för vår egen skull.

[Indigo Jytoha]

Igår pratade jag med min läkare och ansvariga sjuksköterska och innan dess med min terapeut och alla tre säger att det inte är långt bort med ett lpt nu, att jag äter så fruktansvärt lite och har näringsbrist och att det är en fara för mitt liv och med depressionen också. Dom tycker det är farligt att äta som jag gör. Och mamma sa igår att jag inte får gå ner mer i vikt nu. Jag känner tvärtom att jag måste göra det.

Är väldigt rädd för lpt dock.

Ska börja med en ny medicin igen, bytte ut Abilify till Zeldox men när jag vill läsa om Zeldox finns så lite att läsa. Verkar vara en lite ovanligare medicin. Tror jag är uppe i 17 mediciner nu, ca 65-70 tabletter per dag.