Jag har aldrig velat dö så mycket i mitt liv som just nu. Förut hade jag ett fortsatt litet hopp om att det skulle bli bättre, men i detta nu har jag hamnat på botten så långt ner att jag inte kan ta mig upp. Jag klarar simpelt inte av det och jag klarar inte av mig själv eller något längre. Varje gång jag kollar in i spegeln är det som att se ett troll och jag avskyr varenda bit med mig själv kropp & sinne. Jag ser inte poängen med att leva när jag helt enkelt bara vill dö, jag har ingen framtid och ingen kärlek eller värme i mitt liv, så är det nödvändigt att vara kvar i detta liv då jag bara existerar? Jag existerar bara jag har aldrig levt och jag har aldrig hatat något mer än det.
