Hejsan! Jag är en kille på 19 år som nyligen kommit ut i jobblivet osv. Jobbade i hemtjänsten under sommaren och jobbar numera som personlig assistent och jobbar olagligt länge och mycket och jag hatar jobbet.. chefen är i princip omöjlig att få tag i då hon sitter i kontoret väldigt sällan.. dessutom är kontoret ca 100 mil ifrån mitt jobb. Dom jag tar hand om får en att må piss och vi är 3 personal som delar på jobbet så när man har sitt skift som är 24h i sträck om det är ett kort pass. Så är det väldigt svårt att få någon som kan hoppa in och jobba om man behöver fara. Vilket jag behöver för jag har ständigt självmordstankar och har det 100% av min vakna tid och hamnade i en depression för ca 3 år sedan. För 1 år sedan idag (9e Feb 2019) blev allt bättre då jag träffade en underbar tjej som fick allt att bli bättre. Men jag tror hon har börjat gilla någon annan för hon söker mer och mer uppmärksamhet av andra killar, skriver och pratar väldigt mycket om en kille som jag vet gillar henne. Vi har även tjafsat en del på sistone och hon är mindre kärleksfull mot mig också. Hon är min enda ljusglimt i livet så detta blandat med det jag beskrev tidigare plus förmodad depression har gjort att jag verkligen vill dö och jag har ingen att vända mig till..
God kväll här på Mind Forumet.
* Har läst hela ditt inlägg / tråd här ovan.
* Jag hör genom dina textrader att Du behöver “lufta lungorna” en form av prat ventil med någon professionell vårdkontakter som t.ex. psykolog, psykiatrisk sjuksköterska eller läkare.
* Har Du kontakt med en öppenvårdsmottagning i ditt län?
* Jag känner igen mig väldigt väl i det Du skriver om att hon är din enda “ljusglimt i livet”, jag saknar jättemycket en äldre kvinna i mitt liv…
Var rädd om dig och ta hand om dig också.
Kramar…
På återseende…
