Råd sökes. Ska jag låtsas vara oberörd när nya grannar är elaka?
-
Fick en tidig pension och förverkligade en dröm för ett drygt år sedan. Köpte ett fint litet boende långt ut på landsbygden, med kossor vid tomtgränsen. Området är lite by liknande med kanske femton familjer. Det var för över ett år sedan.
Jag har en autistisk ådra och (är inte averege, det vet jag) har svårt att skaffa nya vänner, det är tråkigt jag sällskaplig. De flesta i området hälsar vänligt när vi stöter ihop och några få pratar lite mer. Det känns bra.
Nu har det kommit en ny familj i området. Jag passerar deras tomt och deras hästar för att komma ut i skogen. När jag kommer vänder de sig burdust om och visar tydligt ett avståndstagande. Ropar jag hej har jag nästan aldrig fått svar. Deras tonåring stod utanför en dag, det han sa hade inte en vänlig klang, kroppsspråket var provocerande. Mannen i familjen tvärnitade sin bil bredvid mig och skrek att jag inte höll ordning på hunden. Han körde iväg innan jag han svara.
Normala människor gör inte så här tänker jag, helt mentalt friska kan de inte vara. Det än förklaring men ingen ursäkt.
Alarmet tjuter inom mig. Ångesten ohanterlig. Jag har varit med förut. Den gången utmynnade det i anonyma brev till grannar och myndigheter. Till slut kände jag mig tvungen att flytta.
Råd jag fått är att inte bry mig. Le och säga hej vad de än gör. Visar du osäkerhet eller svaghet vinner de. Såna här människor finns överallt.
Jag är så dålig på att vsia mig oberörd. Jag blir arg och provocerad. Höjer rösten. Känslan av att bli utfryst ger mig sådan ångest De här är människor som aldrig pratat med mig, jag har märkt att allt fler, av hästmänniskorna undviker mig. Känslan av att bli utfryst ger mig sådan ångest, kanske PTS.
Någon som har tips? Jag kan inte vara oberörd. Vad kan jag göra. Jag har ingen här jag kan luta mig mot.
Oj, vilken jobbig situation. Jag tänker att det inte är konstigt att du tar illa vid dig och mår dåligt. Andras beteende kan man sällan påverka så det bästa rådet jag kan ge är att du tar hand om känslorna hos dig själv.
När jag gick i terapi fick jag en övning som såg ut ungefär såhär:
__________________________________________________________________________________________
Fundera över vilka känslor och tankar som dyker upp. Känner du dig arg, ledsen, orolig osv. Vad tänker du i stunden? Finns det gamla minnen och erfarenheter som väcks till liv? Hur påverkar de ditt mående i stunden? Visa dig själv förståelse för att du reagerar som du gör.Återgå till situationen. Försök att dela upp situationen i vad som faktiskt hänt och vilka tolkningar du gör av situationen. Får dina tolkningar av situationen dig att må bättre eller sämre? Om de får dig att må sämre, fundera över om du kan utmana de tankarna med andra sätt att tänka kring det som hänt.
______________________________________________________________________________________________Vet inte om det kan hjälpa. Hoppas att det löser sig på något sätt.
Ta hand om dig <3Jobbig situation. Jag tänkte på att något som har med hunden att göra kan vara en nyckel. Kanske har grannens häst blivit skrämd av hunden någon gång . Jag skulle ha hållit stenkoll på hunden , hålla avstånd till grannarnas tomt och hästar etc.
Gå tydligt åt sidan om du möter en häst. Rider man kan det vara obehagligt att möta hundar i långt koppel till exempel. Hästen kan sparka till den eller vad som helst, och skador kan bli på hästägarens ansvar.
När lite tid gått kan grannen lugna sig då du kan fråga om det hänt något, om de fortfarande verkar sura.
Så tror jag jag hade gjort. När det gäller husdjur kan folk verkligen gå i taket och bete helt galet ibland.
Lycka till och försök att inte ta det personligt.Det låter som att det kan vara något problem med en lite hispig häst i bakgrunden
Jag skulle rekommendera att försöka följa det senaste svaret, det tyckte jag var bra. Om du vet med dig att du inte gjort något som de kan anse vara fel, ha hunden lös nära hästar eller liknande skulle jag bara ifrågasätta vad deras problem är? De beter sig ju jättedåligt och respektlöst mot dig. Du ska inte acceptera det, du har ju lika mycket rätt att vara där som dom! Det är dom som ska skämmas och inte du. Kram!!
Green Posiku TrådstartarenJobbig situation. Jag tänkte på att något som har med hunden att göra kan vara en nyckel. Kanske har grannens häst blivit skrämd av hunden någon gång . Jag skulle ha hållit stenkoll på hunden , hålla avstånd till grannarnas tomt och hästar etc. Gå tydligt åt sidan om du möter en häst. Rider man kan det vara obehagligt att möta hundar i långt koppel till exempel. Hästen kan sparka till den eller vad som helst, och skador kan bli på hästägarens ansvar. När lite tid gått kan grannen lugna sig då du kan fråga om det hänt något, om de fortfarande verkar sura. Så tror jag jag hade gjort. När det gäller husdjur kan folk verkligen gå i taket och bete helt galet ibland. Lycka till och försök att inte ta det personligt.Det låter som att det kan vara något problem med en lite hispig häst i bakgrunden
Ursäkta jag skriver långt. Det bubblar i mig. Du har rätt i mycket. Mina dvärg hundar retar vissa bara de får syn på dem. Hos andra är de mycket populära då de är keliga och lekfulla. Varför är det alltid de griniga man måste visa överdriven respekt mot? Är det de som det är synd om eftersom de är så konflikträdda att de inte vågar ta upp problemet. Jag ska förändra mig genom att gissa varför de är otrevliga mot mig.
Jag var en hästtjej. Ridit och skött hästar på olika ridskolor. Haft egen häst för 25 år sedan. Sett stallhierarkier och mobbning. Alltid klarat mig undan trots min funktionsvariation. Fick vara ifred och hittade alltid någon kompis. Jag vet hur irriterande lösa hundar kan vara. Du har rätt i mycket. Har redan börjat skärpa mig. Kommer det hjälpa?
Det är först nu, på ålderns höst (60+) som jag råkar ut för människor som aktivt i olika sammanhang tydligt visar att jag inte är önskvärd, blivit nedvärderad, ansedd som konstig. Visst jag har specialintressen, haltar pga en gammal skada och är inte perfektionist, vinner ingen skönhetstävling.
Förstår det är väldigt jobbigt när du känner alarmet tjura inom dig.
Det var en väldigt bra beskrivning
Det kan nog vara konflikträdsla hos grannarna, eller nåt annat. Jag har bara lagt märke till att folk kan reagera väldigt starkt när något händer som har med husdjur att göra.
Tror det bästa är att bara hantera hundarna prickfritt ute tills det har lugnat sig. Vid rätt tillfälle, senare, kan det förhoppningsvis gå att normalisera kontakten med grannen.
Tror också du får vara den mognare personen i kontakten, vänlig men tydlig vinner man på. Som du skriver kan det finnas konflikträdsla. Bara enkelt säga att du ber om ursäkt för att hunden var lös den där gången etc, eller vi brukar gå den här vägen, funkar det för era hästar? Etc. Om det behövs.
Det ligger mycket i det du skriver om att man måste anpassa sig till de mest griniga, när man har hund.
Hejar på dig
Jag skulle rekommendera att försöka följa det senaste svaret, det tyckte jag var bra.
Instämmer! Det var väldigt klokt.
Green Posiku TrådstartarenInstämmer! Det var väldigt klokt.
Tack för kloka råd. Jag ska följa många, Men inte alla.Det väcker så många tankar. Jag tar tillfället i akt att ventilera dem.J
ag erkänner att jag gjort lite fel beträffande hundarna. Grannarna då? Ska en konflikt lösas måste alla inblandade ta och ge. Är det här människor som inte kan erkänna egna fel och misstag? Jag vet inte än. Om de har den personlighetstyp en och omgärdar sig med flying monkies blir det trist, kanske till och med farligt om de ser mig som en svag, oönskad person. Ja, jag är rädd, och väldigt arg. Jobbat aktiv människors lika rättigheter och internationell förståelse. Googlar man på mitt namn finns jag med på bilder med mig och kvinnliga vänner i slöja. Det skäms jag inte för. Men väcker det mer hat och förakt än lösa chihuahuor?
Jag har tagit fram kopplen.
Jag kan tänka mig att de inte tycker att de själva gjort något fel. Deras perspektiv kan vara annorlunda. De kan se det som att de har haft skäl att säga i från.
Det är ingen ide att vänta på en ursäkt eller se det som en konflikt. Om hundarna har koppel i fortsättningen, så kan det förhoppningsvis bli helt lugnt och grannarna sköter sitt. Jag skulle sikta på det som mål. Oftast vill folk inte bråka med grannar.
Green Posiku TrådstartarenDet har löst sig. Tack för råden jag fick här. Kvinnan jag upplevt “fryst ut”kom fram till mig och började prata lugnt och sakligt. Jag bad om ursäkt för lösa hundar och erkännde att jag kunde vara en lite stollig men snäll tant. Jag la ingen skuld på dem alls. Vänner blev vi väl inte, men till min förvåning accepterade hon att hundarna gick lösa förbi hennes område.
Vad härligt, och vad skönt att hon kanske inte bara är så grinig hela tiden!
Jag hade nog inte själv kunnat agera så lugnt och följa mina egna “goda råd” . Jag blir livrädd av kritik och ilska och hamnar i freeze-läge och vill bara gömma mig. Men så glädjande att du klarade av denna situation så bra, det ger hopp till mig också.
Ha en fin påsk, hundarna med såklart!
Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.