Hem > Forum > Corona > Livrädd men vill hjälpa

Livrädd men vill hjälpa

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1
  • Jag är verkligen livrädd för detta viruset. Visste redan från första stund jag hörde om det att det skulle bli farligt. Det har nu gått snart 4 månader sen..långa hemska plågsamma månader. Ångest, panik, rädsla och ensamhet. Jag har gått sönder..gråtit precis varje dag. Livrädd att jag ska ligga där, ensam på intensiven en dag. Utan någon närstående vid min sida. Min värsta mardröm att dö ensam och på ett mycket plågsamt sätt. Tankarna är där varje dag och det ska sägas att jag tänkt tankar att jag vill avsluta allt innan jag hamnar där men samtidigt vill jag fortsätta. Jag har alltid känt att jag är ensam med mina rädslor men det är jag ju inte! Därför har jag nu bestämt att jag vill försöka hjälpa andra. Jag vill att andra som känner rädsla för detta skriver till mig. Ingen ska behöva sitta där ute och inte ha någon att prata med. Du är inte ensam, även om det känns så! Tveka inte att skriva när du vill. Jag lovar att svara tillbaka. Det är så viktigt att skriva av sig. Tro mig, jag vet hur det är att inte ha någon att prata med. Jag finns här.

    /28 årig tjej

    Jag är verkligen livrädd för detta viruset. Visste redan från första stund jag hörde om det att det skulle bli farligt. Det har nu gått snart 4 månader sen..långa hemska plågsamma månader. Ångest, panik, rädsla och ensamhet. Jag har gått sönder..gråtit precis varje dag. Livrädd att jag ska ligga där, ensam på intensiven en dag. Utan någon närstående vid min sida. Min värsta mardröm att dö ensam och på ett mycket plågsamt sätt. Tankarna är där varje dag och det ska sägas att jag tänkt tankar att jag vill avsluta allt innan jag hamnar där men samtidigt vill jag fortsätta. Jag har alltid känt att jag är ensam med mina rädslor men det är jag ju inte! Därför har jag nu bestämt att jag vill försöka hjälpa andra. Jag vill att andra som känner rädsla för detta skriver till mig. Ingen ska behöva sitta där ute och inte ha någon att prata med. Du är inte ensam, även om det känns så! Tveka inte att skriva när du vill. Jag lovar att svara tillbaka. Det är så viktigt att skriva av sig. Tro mig, jag vet hur det är att inte ha någon att prata med. Jag finns här. /28 årig tjej

     

    Hej

    Jag har varit sjuk i över 4 veckor nu. 🙁 Jag befinner mig troligtvis i en riskgrupp…  (min andningsmuskel är delvis förlamad) Jag kan inte gå ut och handla, dels för att jag kan smitta, dels för att det är farligt för mig om jag blir värre!!

    Överallt på sidor där människor erbjuder hjälp med handling står det endast till ’äldre’. Det är så jävla frustrerande att Sverige tjatar om att ’äldre’ är den enda riskgruppen, och de enda som folk verkar vilja erbjuda hjälp. Jag då? Det finns yngre som också har sjukdomar som gör detta virus livsfarligt. Och kollar man på hemleverans från butiker så finns det inga lediga tider förrän veckor framåt.

    Jag är så rädd att dö… Antingen av viruset eller av svält.

    Jag blir aldrig frisk, och jag känner mig inte ens värd ’empati’ från de i samhället som säger sig ’bry sig’, eftersom att jag inte är pensionär.

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.

Vi har gjort en säkerhetsuppdatering på Mind forum som innebär att logga in-förfarandet har ändrats. Du kommer i samband med att du loggar in få ditt lösenord skickat via e-mail.