”Som att kasta mig utför ett stup”
-
Jag har just meddelat min familj som ej bor i Sverige.
Att jag inte kommer komma dit till jul.
Känslan blir det som att kasta mig ut för ett stup.
Varför undrar ni kanske?
Jo för att jag vet att min bror saknar mig, jag saknar honom, hans flickvän ett barn växer så det knakar. Vi ses ett par gånger per år och nu kan vi inte göra det år 2020.
Jag vet att många har det så här i år. Men det tar ändå inte bort min känsla av ångest jag måste meddela min bror att vi inte ses till jul.
Själen uppriven.
Hjärtat brister.Hoppas svaren jag får kommer värma mig. Så jag ej bemöts av tankar och känslor som förvärrar min ångest.
Vet att jag tagit ett beslut utifrån mig själv, vad som känns rätt i dessa tider. Och även ur perspektivet ohälsa som jag har.
Dock tar ej denna vetskap bort upplevelsen i att meddela familjen att jag ej kommer.
Avregistrerad användareDen här julen, och avslutningen på det här riktigt absurda året, kommer bli en prövning för väldigt många. Jag tror dock att dom dina kommer ha stor förståelse att ni inte kommer kunna ses, för att man tar en stor risk både för sin egen hälsa och andras, och är en förutsättning att så många som möjligt frångår det traditionella just detta år för att vi inom en snar framtid ska kunna återgå till en mer normal tillvaro. För att det inte ska bli mer nedslående så tror jag det kan vara bra att hålla sig till hoppet, och göra upp en plan att kunna ses igen så fort det bara är möjligt. Att flytta fram ”målsnöret” och se tiden an. Hade innerligt önskat att du med många hade fått en annorlunda jul än vad som nu väntar. Julen är på så många sätt och vis helig, alla har vi väl någon slags relation till den, men som läget är just nu tror jag även det kan vara bra att försöka avdramatisera det i år genom att kanske försöka se det mer som en vanlig ledighet. Jag hoppas ändå att du kommer få en fin helg, för det är du värd. Jag vet att du kämpar på. ✨ ♥️✨
Yellow Bojoto TrådstartarenDen här julen, och avslutningen på det här riktigt absurda året, kommer bli en prövning för väldigt många. Jag tror dock att dom dina kommer ha stor förståelse att ni inte kommer kunna ses, för att man tar en stor risk både för sin egen hälsa och andras, och är en förutsättning att så många som möjligt frångår det traditionella just detta år för att vi inom en snar framtid ska kunna återgå till en mer normal tillvaro. För att det inte ska bli mer nedslående så tror jag det kan vara bra att hålla sig till hoppet, och göra upp en plan att kunna ses igen så fort det bara är möjligt. Att flytta fram ”målsnöret” och se tiden an. Hade innerligt önskat att du med många hade fått en annorlunda jul än vad som nu väntar. Julen är på så många sätt och vis helig, alla har vi väl någon slags relation till den, men som läget är just nu tror jag även det kan vara bra att försöka avdramatisera det i år genom att kanske försöka se det mer som en vanlig ledighet. Jag hoppas ändå att du kommer få en fin helg, för det är du värd. Jag vet att du kämpar på. ✨ ♥️✨
Tack för din respons.
Dock är denna julen lik sig på det sättet att jag alltid är ifrån några nära och kära på någon ort och i något land.
Familjen jag mest är hos förstår mitt beslut helt. Det är en bra bit ifrån oss så vi får se när vi har möjlighet för ledighet tillsammans.
Strax efter mitt beslut idag fick jag veta att jag får träffa mitt närmaste hjärta med familj på afton. Ljuvligt. Minns ej när vi firade jul tillsammans sist
Dock är även vi alla redo för att alternativt få ställa in allt. Dessa tider är det bra att tänka så.
Min ångest och sorg innan har jag bearbetat. Tack vare att jag låter mig brista ut i känslor. Har även samtalat med några per telefon. Då lättar känslan och ångesten.
Är mest medtagen rent fysiskt nu. Helt urlakad.
En tanke som slår mig är.
Jag hoppas på att många efter Corona-tiden kommer att ändra inställning till medmänniskor som alltid är ensamma. Både vardag som helgdag.Låter som du själv är harmonisk och har nått en acceptans i denna pandemi?
Avregistrerad användareAcceptans är ju ett sätt att se verkligheten som den är och något som inte finns i min makt att förändra, utan bara något jag kan förhålla mig till. Det är som att vänta på att ett oväder ska dra förbi, och man inte har en aning om hur lång tid det tar. Det gäller den här pandemin, men även annat i livet. Man ska inte ödsla tid, tankar och känslor på det man inte kan förändra, utan på det man kan förändra. Sen är jag en person som inte har så stort behov av socialt umgänge, dels för att jag är en HSP- person, men även att jag får en stor dos av mänskliga kontakter i mitt arbete, så jag lider inte av det som till exempel många gör som nu måste arbeta hemifrån. Det är inte möjligt inom mitt yrke. Glädjande att höra att du eventuellt får tid till samvaro när det nalkas mot jul, trots allt. Små stunder av ljus och glädje behövs för att mäkta med livet, nu och för alltid. Och det är alltid lika glädjande att läsa dina inlägg, som ofta har en allvarlig underton- men skrivs med mycket känsla och visdom. 🌸
Yellow Bojoto TrådstartarenAcceptans är ju ett sätt att se verkligheten som den är och något som inte finns i min makt att förändra, utan bara något jag kan förhålla mig till. Det är som att vänta på att ett oväder ska dra förbi, och man inte har en aning om hur lång tid det tar. Det gäller den här pandemin, men även annat i livet. Man ska inte ödsla tid, tankar och känslor på det man inte kan förändra, utan på det man kan förändra. Sen är jag en person som inte har så stort behov av socialt umgänge, dels för att jag är en HSP- person, men även att jag får en stor dos av mänskliga kontakter i mitt arbete, så jag lider inte av det som till exempel många gör som nu måste arbeta hemifrån. Det är inte möjligt inom mitt yrke. Glädjande att höra att du eventuellt får tid till samvaro när det nalkas mot jul, trots allt. Små stunder av ljus och glädje behövs för att mäkta med livet, nu och för alltid. Och det är alltid lika glädjande att läsa dina inlägg, som ofta har en allvarlig underton- men skrivs med mycket känsla och visdom. 🌸
Tack snälla för dina fina ord!
Men vad roligt.
Just acceptans har jag arbetat mycket med.Och jag är med en hsp-personlighet. Jag är ambivert (vet ej hur det stavas), både introvert och extrovert.
Jag har levt ”här och nu” iaf de senaste 11 åren. Så pandemin gör ej någon större skillnad för mig i mitt liv.
Då min familj är utspridd i annat land och på annan ort så har ledigheter inneburit resor. Bla. den jag idag tog beslut om.
Det känns som om du och jag hade kunnat haft mycket ämnen för långa, intressanta samtal kring livet 🌲🌟
Avregistrerad användareJa, acceptans är viktigt. Det gäller även när man är en HSP, att omhulda sig själv och acceptera att man är som man är. Dock har det för mig tagit tid, att inse, förstå och hur jag ska ta hand om mig och min HSP på bästa sätt. Samtidigt som det är ett livslångt arbete att jobba med sig själv, då man förändras över tid bland annat genom livets utmaningar. Och det är väl några av ingredienserna som ingår i den själsliga resan att tänka, känna och reflektera. Vi känns ganska lika på vissa områden, men säkert olika på vissa andra, men det gör det ju än mer intressant. Det finns mycket att begrunda mellan himmel och jord innan man blir riktigt klok. 🥀
Yellow Bojoto TrådstartarenJa, acceptans är viktigt. Det gäller även när man är en HSP, att omhulda sig själv och acceptera att man är som man är. Dock har det för mig tagit tid, att inse, förstå och hur jag ska ta hand om mig och min HSP på bästa sätt. Samtidigt som det är ett livslångt arbete att jobba med sig själv, då man förändras över tid bland annat genom livets utmaningar. Och det är väl några av ingredienserna som ingår i den själsliga resan att tänka, känna och reflektera. Vi känns ganska lika på vissa områden, men säkert olika på vissa andra, men det gör det ju än mer intressant. Det finns mycket att begrunda mellan himmel och jord innan man blir riktigt klok. 🥀
Oh ja. Acceptans är viktigt även ur perspektivet hsp. Även om jag är hsp, så tänker jag även att det endast är en av många delar av mig. För att ej endast fokusera på just hsp.
Tror att all utveckling gällande en själv och andra handlar just om livets resa. Det sker dock på olika nivåer och i olika fart. Alla är ej intresserade av varken sig själv eller andra. Och många ej heller av kombinationen av dessa båda.
Personligen så upplever jag nästan att jag lärt mig mer, utvecklats mer, i mötet med icke hsp. Och jag har även lärt mig hur otroligt olika hsp personer är. Samt hur många som ej är villiga att lära sig att fungera i kombo med andra personlighetstyper.
Mycket intressant är allt detta iaf.
Ja absolut. Vi har nog likheter och olikheter. Precis som det bör vara tånker jag ler. Likheter skapar gemenskap och trygghet. Olikheter kan skapa utveckling genom intressanta samtal.
Hoppas veckan blir fin ✨
Min vecka började med hemsk nackont, migrän, illamående. Så det är vila, kurering, luft hela dagen för mig.
Avregistrerad användareVet inte vad som är bäst egentligen, att vara eller inte vara, känna eller inte känna..Det är frågan. Personlig utveckling är mödosamt, och kan vara väldigt uttömmande. Även fysiska besvär kan sätta käppar i hjulet. Hoppas du snart blir fri från dina, så din vecka fortsätter bättre än som den började nu. 💗
Yellow Bojoto TrådstartarenVet inte vad som är bäst egentligen, att vara eller inte vara, känna eller inte känna..Det är frågan. Personlig utveckling är mödosamt, och kan vara väldigt uttömmande. Även fysiska besvär kan sätta käppar i hjulet. Hoppas du snart blir fri från dina, så din vecka fortsätter bättre än som den började nu. 💗
Tusen tack 💓
Har lyckats få lite bukt på smärtorna igår kväll, inatt och under dagen. Känner mig lite som på nytt född hehe.
Jag vill både vara tänkande och kännande. Och är tacksam över de olika förhållningssätten och verktygen jag har for att tackla de tyngre känslorna. Dock ser jag fram emot tips och råd för att finna ännu fler av båda 😃
Håller med om att utveckling kräver energi och kraft. Samt tid.
Dock har jag lärt mig mer och mer att ”allt har sin tid”. Man lär dig när det lixom är dags. Försöker andas. Luta mig tillbaka.✨🌲✨
Avregistrerad användareAlla vi människor har ju både bra och mindre bra sidor, och även dagar. Dagsformen är väldigt avgörande ibland. Vad ser du som dina största hinder när det kommer till ditt mående och välbefinnande? Är det just att hantera dom tyngre känslorna?
Yellow Bojoto TrådstartarenAlla vi människor har ju både bra och mindre bra sidor, och även dagar. Dagsformen är väldigt avgörande ibland. Vad ser du som dina största hinder när det kommer till ditt mående och välbefinnande? Är det just att hantera dom tyngre känslorna?
Visst är det så. Både sidor, dagar.
Tänker oxå att vad vore livet utan det ena eller det andra?
Skulle man uppskatta det positiva utan det negativa?
Tror även att det negativa i någon form och någon gång ger något positivt.Det är nog att jag ”är chanslös” kring en del punkter i livet. Saker som har hänt har lämnat enorma ”ringar på vattnet”. Dessa kommer dessvärre att påverka mig i många, många år till. Det får mig att känns min låst, inträngd i ett hörn och jag känner mig mindre fri kan man säga.
Det andra jag har det tufft med det är mina symptom pga. olika sjukdomar. Dem går många ggr. emot vad mitt huvud, hjärta och själ vill.
Det tredje är bemötande eller icke bemötande. Bli missförstådd om och om igen. Ej bli hörd. Ej bli sedd. Och genom dessa faktorer så känner jag mig många ggr. mindre värd.
Dock vet jag mitt värde och fortsätter att stå upp för mig.
Hur känner du
Avregistrerad användareMycket handlar så klart vad man har för syn på saker och ting som sker och hur man kan hantera det. Där kan jag också uppleva att något som i stunden upplevs som negativt till slut kan ge någonting positivt. Att man som askan ur elden kommer ut starkare mentalt än vad man var innan. Det är väl oftast det som avgör hur man tacklar och kan ta itu med olika problem som uppstår i livet. Förstår att din situation kan vara nedslående ibland. Fysiska besvär kan ju ge psykiska besvär och vice versa, och är nog många gånger svårt att komma tillrätta med. Att du känner att du inte blir bemött på rätt sätt och missförstådd måste också kännas svårt. Är det att dina symtom gör dig begränsad i din livsföring? Att du vill mycket mer än vad du egentligen kan och orkar?
Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.