Hem > Forum > Ångest > Psykiatrin tar inte emot mig

Psykiatrin tar inte emot mig

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1
  • Jag har haft kronisk ångest och depression hela mitt liv. All trauma, negativa händelser och starka oroligheter är något jag har i min skalle varje dag. Panikångest kommer ofta, jag har svårt att röra mig, andas, illamående, yrsel etc. Jag blir ofta sjuk, och får magsår när det är som värst.

    Livet är meningslöst men jag har alltid haft hopp om hjälp.

    Jag har ofta försökt få hjälp. Tog tid tills jag fick tid hos en kurator, men det var som att hon inte förstod mina känslor och gav mig inte någon respons, efter ett tag fick jag en ny kurator, motsatsen mot förra kuratorn jag pratade med så var hon shockad, och kontaktade en psykolog direkt, tog 1 år tills en psykolog gav mig tid till en ”intervju”, intervjun var ok, men istället för att hjälpa mitt själva problem så ville hon att jag ska träffa en arbetsterapeut för att få mig att hitta ett jobb, det känns som att jag är missförstod, jag har inte klarat av skola, utbildningar och jobb pga mina problem, och jag får ingen hjälp för att jag inte har självmordstankar. Jag har gått KBT internet behandling men det passade inte mig, jag har testat olika mediciner och tagit sertralin i många år men tidigt i år trappade jag ner på det och tillslut slutade med det helt, det känns ingen skillnad.

    Att jag kontaktar Mind Forum är för att jag har hamnat i botten igen. Min katt försvann för en vecka sedan, mest troligen dödad av något, jag är ingen optimist, jag har inget hopp, när någon säger ”hon kommer tillbaka ska du se” så blir det bara värre för mig, sluta försöka ge mig hopp! hon var det närmaste jag hade, en familjemedlem.

    Ju mer jag tänker på det desto värre tankar får jag, det blir bara otäckare ju djupare jag går, jag har svårt att sova så jag är vaken tills jag inte orkar något mer.

    Jag bor med min pappa, han förstår ingenting om ångest och depression, han kan inte hjälpa mig och hans beteende när jag mår dåligt gör det ofta värre, han blir ofta arg när jag försöker berätta om vad jag tänker. Pappa är en snäll person men när det kommer till det här är det omöjligt.

    Hej du. Jag vet inte om jag kan hjälpa dig egentligen, men jag kan berätta att du inte är ensam. JAg har själv inte klarat av utbildning, jobb eller, i mitt fall, städning. Ångest och panikångest är enormt jobbigt att leva med, jag har själv varit sjukskriven i sex år nu pga det. Jag förstår att det känns hopplöst, men du har rätt att få hjälp.

    Har du kommit till den faktiska psykiatrin eller fastnat på vårdcentral? Det är tyvärr otroligt vanligt att en fastnar hos vårdcentral och att de inte remitterar en vidare trots att det egentligen behövs. Vet ej om du har PTSD, men eftersom du själv pratar om trauma så gissar jag att det inte är omöjligt? Det finns specifik terapi för just PTSD och trauma, och du har rätt att få den. Och du är värd att få den. Men tyvärr så kräver det så otroligt myket jobb och energi från oss som redan inte har någon.

    Jag beklagar över din katt, det är så svårt att sörja ett djur, framförallt när människor runt omkring inte förstår hur viktigt det var för en. Jag hoppas att hon kommer tillbaka till dig, men förstår att hoppet till det försvunnit.

    Du är inte ensam och du är viktig. Glöm inte det.

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.