Det är länge sedan du skrev dessa rader. Hoppas du känner dig en aningens bättre nu så du kan börja hjälpa dig själv. Är du fortfarande i sängen är det dags att ringa någon och berätta hur du har det. En vän. En släkting. En präst eller någon på en stödlinje. Ringa vårdcentralen eller din läkare. Ju längre du inte gör något desto svårare blir det att ta sig upp. Du har bara ett liv.
Jag har varit djupt deprimerad under flera års tid, känt att livet är slut och till och med längtat efter att göra slut på det. Men trots mitt långvariga svåra tillstånd vände det. Jag slutade vända allt mot mig själv och tänka dåliga tankar om mig och började dela dem med andra på alla möjliga sätt. Jag skrev, jag skrek efter hjälp i vården, jag hittade stödgrupper och nu jobbar jag på att få vänner som är bra för mig och jag berättar för andra hur jag mått för att minska stigman, skuld och självhat hos dem och för att jag inte ska trilla ned i en svacka igen.
