Hem > Forum > Ångest > Min katt räddade mitt liv

Min katt räddade mitt liv

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
5
  • Trådstartaren

    Sommaren 2018 var jag inlagd på en vårdavdelning i ungefär tre veckor. För mig var det verkligen en skräckupplevelse. Personalen pratade inte med patienterna utan de föredrog att sitta inlåsta på sin ljudisolerade expedition ofta lekande med sina mobiler. Ofta satt hela personalstyrkan där inne utan att en enda var ute på avdelningen.

    När jag satt och grät av ångest i matsalen var det aldrig någon i personalen som frågade varför jag var så ledsen. En gång var det en annan patient som sa till, men då svarade personalen henne med att jag själv skulle be om att få prata. Jag hade försökt en gång när jag mådde riktigt dåligt men då hade jag blivit nekad. Jag klarade i det läget inte av att bli avvisad ännu en gång så jag lät bli att be om hjälp. Bara att skriva detta gör att känslorna som jag var med om då kommer tillbaka.

    När ångesten är som värst kan jag inte trösta och lugna mig själv. En gång av dessa gånger när satt med min starka ångest i matsalen på avdelningen bestämde jag för att jag skulle ta livet av mig. Jag gick in i badrummet där jag satt väldigt länge och funderade om jag skulle kunna göra något. Jag vet också att chansen att jag hade lyckats var stor eftersom personalen inte hade någon som helst koll på vad jag gjorde på avdelningen.

    Tack och lov gjorde jag inget dumt då jag tänkte på min yngsta katt som jag älskar så väldigt mycket. Hon är mitt lyckopiller sedan jag fick henne sommaren 2017 och hon räddade livet på mig.

    Jag hoppas bara att jag aldrig någonsin kommer att hamna på en vårdavdelning inom psykiatrin.

    Hoppas på kommentarer!

    Vad fint att du tänkte på din katt! Att katten räddade dig!Har själv haft katt och det är det finaste sällskap man kan ha. Det skrämmer mig att psykvården är så dålig i Sverige. Jag rädd för att läggas in och hoppas aldrig det händer! För mig är det tryggare att få vara i mitt hem, iaf så länge jag har lugnande mediciner till hands….Man kan bli skadad för livet på en sån avdelning! Och jag är rädd för att frihetsberövas, att inte få gå ut varje dag, det skulle ge mig panik att stirra på en vit vägg och inte ens få prata med någon som kan lugna och trösta. Vad är det då för vits att vara där?? Det låter bara som en förvaringsplats! Kram ( om du vill. )

    Trådstartaren

    Vad fint att du tänkte på din katt! Att katten räddade dig!Har själv haft katt och det är det finaste sällskap man kan ha. Det skrämmer mig att psykvården är så dålig i Sverige. Jag rädd för att läggas in och hoppas aldrig det händer! För mig är det tryggare att få vara i mitt hem, iaf så länge jag har lugnande mediciner till hands….Man kan bli skadad för livet på en sån avdelning! Och jag är rädd för att frihetsberövas, att inte få gå ut varje dag, det skulle ge mig panik att stirra på en vit vägg och inte ens få prata med någon som kan lugna och trösta. Vad är det då för vits att vara där?? Det låter bara som en förvaringsplats! Kram ( om du vill. )

    Hej!

    Om det bara hade varit en förvaringsplats hade det inte varit så illa, men den inläggningen var direkt skadlig för jag mådde sämre när jag blev utskriven dagen före midsommarafton. Jag blev efterhand ännu sämre, men mottagningen jag gick till kunde inte behandla depression och ångest. Istället använde de sig av en massa felaktiga diagnoser. Nu återstår bara ångest, depression och trauma.

    Kram tillbaka!

    Ja då är det ännu värre förstås. Skrämmande och sorgligt att psykvården på sin höjd är en förvaringsplats men ofta rent av skadlig, som för dig! Jag har träffat många olämpliga läkare i psykvården genom åren så jag har dålig erfarenhet även om jag inte har så mycket erfarenhet från slutenvården. Det enda var en gång när jag kände mig tvungen att lägga in mig själv, efter en uppslitande separation. Men jag blev utskriven nästa dag o ingen brydde om mig. Då gjorde jag ett självmordsförsök för jag ville inte leva mer. Psykvården har bara skadat mig aldrig hjälpt mig. Hur ska du gå vidare nu för att få hjälp med ditt trauma och dåliga mående?

    Trådstartaren

    Ja då är det ännu värre förstås. Skrämmande och sorgligt att psykvården på sin höjd är en förvaringsplats men ofta rent av skadlig, som för dig! Jag har träffat många olämpliga läkare i psykvården genom åren så jag har dålig erfarenhet även om jag inte har så mycket erfarenhet från slutenvården. Det enda var en gång när jag kände mig tvungen att lägga in mig själv, efter en uppslitande separation. Men jag blev utskriven nästa dag o ingen brydde om mig. Då gjorde jag ett självmordsförsök för jag ville inte leva mer. Psykvården har bara skadat mig aldrig hjälpt mig. Hur ska du gå vidare nu för att få hjälp med ditt trauma och dåliga mående?

    Jag går till en mycket bra psykoterapeut!

    Djuren är verkligen lugnande källa som man kan ta ifrån. Har inget djur hemma men katterna bor kvar hos mamma som bor en kort bit bort, så jag brukar gå dit när jag känner att jag saknar dom.

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
5

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.