Hem > Forum > Ångest > Meningslöshetens malande kvarn

Meningslöshetens malande kvarn

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1
  • Apatin kväver mig

    Som en våt tung filt ligger den över mitt jag

    den är kallt och svampig

    ensamheten äter upp mig tystnade skör i öronen

    tristessens gift rinner i mina ådror

    Önskar så innerligt att jag hade ett sammanhang dör jag hörde hemma

    som jag orkade med och som gav mig en känsla av meningsfullhet

     

    Trådstartaren

    Framtid = ålderdom

    Att våga se en framtid har länge varit omöjligt

    får se spår men de handlar alltid om ålderdom

    vill framför allt inte bli gammal

    min redan sargade lätt handikappad kropp kommer inte att fixa ålderdomen väl.

    min kropp är inte min utan dör bor sjukdomar

    det är inte jag som styr

    har gett upp på att försöka förstå eller åtgärda

    mitt jag får inte plats

    konstigt  om man då ibland inte vill finns mer……

     

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.