Jag försökte ta mitt liv i november 2017. Sedan jag kom hem från sjukhuset har jag haft återkommande mardrömmar varje natt. När jag tar sömntabletter så blir jag rädd att somna och inte vakna av mardrömmen. I mardrömmen drunknar jag fast jag inte är i vatten. När jag inte tar sömntablett så sover jag inte. Efter att paniken har lagt sig så försvinner all rädsla och det är då jag letar sätt att ta mitt liv. Jag är så rädd när det skymmer. Känner mig så liten. Jag tränar varje dag och efter träningen så går jag tills jag inte orkar gå längre. Jag vill bara fortsätta gå och gå och gå. När jag går tänker jag på döden men så länge jag går gör jag ingenting. Jag vill aldrig mer sova för efter mardrömmen och paniken så släpper rädslan. Jag vill aldrig mer sova. Så är ångest för mig.
