Hem > Forum > Ångest > Kidnappad av ångesten.

Kidnappad av ångesten.

Visar 9 inlägg - 1 till 9 (av 9 totalt)
8
  • Avatar

    Jag har lidit av ångest så länge jag kan minnas. Nu är jag 58 år. Hade jag fått hjälp tidigt i mitt liv kanske det hade sett annorlunda ut. Ångest har jag 24 timmar om dygnet, den släpper aldrig taget. Jag kan upplevas trevlig och lugn utåt men inombords är det fruktansvärt. Jag har sökt hjälp, kanske var det försent i mitt liv. Fortsätter söka hjälp, vet bara inte vad som är bra längre. Därför uppmuntrar jag alla unga människor som lider, sök hjälp om och om igen. De flesta får ett bra liv. Den största vinsten och önskan i mitt liv är att slippa den förbannade ångesten!

    Jag vet att det kan vara svårt att sätta fingret på vad ångesten kan bero på, men det kan vara bra att fundera över varför man känner som man gör för att kunna ta sig ur det. Jag har själv upplevt en hel del ångest i mitt liv och känner det även nu när jag skriver till dig. Jag försöker hjälpa dig samtidigt som jag försöker hjälpa mig själv genom att fundera över lösningar. Min erfarenhet av ångest är att det är en typ av oro för något som gör att man inte riktigt kan slappna av och det försvinner så fort man tar tag i det eller att man känner att man har kontroll över situationen igen. Ibland kan det handla om något som man försöker undvika, något man inte gör eller kanske något man gör ändå, mot sin vilja. Jag tänker att de flesta strävar efter trygghet oavsätt ämne men allra främst med områden som man har haft problem med att lyckas hitta en trygghet med. Jag tror att också att ångest är en känsla av att inte ha kontroll över något, man kanske inte litar på sin egna förmåga att klara av problemet/en. Det är några tankar om ångest som dyker upp, nu vet jag inte hur ditt liv ser ut eller har sätt ut men det är fri tolkning och det finns inga rätt eller fel. Från de tillfällen som jag har kännt ångest har det handlat om relationer, ensamhet och prestationer, vad tror du att din ångest beror på? Hoppas du iallafall fick lite hjälp!

    Avatar
    Trådstartaren

    Godmorgon!

    Så klokt du skriver. Så upplever jag också ångesten, och i mitt fall har det också kretsat kring relationer, prestation och ensamhet. Jag gör säjer som är destruktiva och slår på mig själv. Försöker få kontroll att påverka mitt liv. Misslyckas gång på gång. Det senaste året har jag lidit oerhört av mitt åldrande och dödsångest. År 2016 dog människorsom stått mig nära, tror det kan vara en orsak. Jag försöker sluta röka, har varit storrökare i hela mitt vuxna liv. Det är som jag fortsätter mot min egen vilja för att förstöra för mig själv. Var morgon vaknar jag med tankar och drömmar jag har haft hur jag åldras drastiskt. Tittar på min hud, känner på den usch mår så dåligt av att se hur jag har fördärvat/fördärvar mig själv. Det finns ingen återvändo känns det som. Vill jag åldras såhär? Nej… Det kanske låter ytligt men det påverkar mitt liv oerhört. Tankar som att ta mitt liv kommer dagligen pga av att jag upplever mitt åldrande så oerhört fult och snabbt. Att jag inte har något värde för mig själv eller andra. Slår på mig själv och säger att det är mitt straff. Det här är något jag verkligen behöver få kontroll över och lösa på ett bra sätt. Nu skrev jag långt.. kanske du tycker det är trams.. Jag håller på att gå sönder. Åren tidigare i mitt liv har den obarmhärtiga ångesten inte fokuserat lika starkt på åldrandet. Då har det nog mest handlat om problem att lösa.. för andra. Och mitt eget värde. Har du liknande destruktiva tankar om något? Nu hjälpte jag inte dig med något. Förlåt. Vill avsluta med att skriva att jag upplever dig sund och klok. Att du gör bra saker. Jag vet att jag gräver ber mig själv, kommer inte ur det hur jag än kämpar. Önskar du får en bra dag och att du vill fortsätta skriva med mig trots min destruktiva deppighet denna morgon. Solen skiner, hoppas solen skiner för dig idag!

    Avatar
    Trådstartaren

    Hej igen, såg nu att det var yellow minuha som skrev det jag svarade på. Tack för dina kloka och vänliga ord! Usch känner mig så hemsk, att jag låter så deppig och tråkig i det jag skriver.

    Önskar er alla i tråden en bra dag!

    Hej igen, såg nu att det var yellow minuha som skrev det jag svarade på. Tack för dina kloka och vänliga ord! Usch känner mig så hemsk, att jag låter så deppig och tråkig i det jag skriver. Önskar er alla i tråden en bra dag!

    Jag förstår precis hur du känner, man vill inte ”sänka” någon annan med att berätta om deppiga saker eller hur dåligt man mår men sanningen är att det är väldigt viktigt att våga prata om sina känslor med andra både bra och dåliga. Jag förstår att det är oerhört jobbigt att behöva erkänna för någon annan att man mår dåligt, det har varit en av mina stora problem. För några år sedan mådde jag väldigt dåligt men det var inget som jag berättade för någon annan, jag ville ju inte visa att jag var sämre. Det handlade om att jag inte riktigt kände att jag hade några vänner, jag var ständigt ensam och stängde in mina känslor, till slut kunde jag inte ens gråta för jag kände ingenting, jag grät nog inte på ett år jag var bara tom men så var jag med om en händelse som fick mig att släppa på spärren och jag grät i ett dygn och lyckades ta mig vidare, även om det tog tid så insåg jag att man kan inte stänga in sina känslor för det mår man inte bra av. Det som hjälpte mig ur att må dåligt och hitta lösningar ur problemet var att skriva ner mina känslor och det blev då lättare att se hur jag tänkte och varför jag mådde som jag gjorde och hur jag skulle gå vidare. Jag tror det är lätt att man hamnar i en negativ spriral där man inte ser några lösningar alls för man känner bara att allt är jobbigt och ser inte möjligheterna utan, det kan jag inte göra. Kanske får man ta små steg för att lära sig lita på sig själv eller att våga, små saker som är lätta att uppnå men som ändå är en liten utmaning för en. När man nått de små målen så kanske man fått upp sitt självförtroende lite och kan våga utmana sig igen. Man tänker att vissa saker är superläskiga i sitt huvud men i små steg så vänjer man sig vid det och till slut så är rädslan inte ett problem längre, börja med det som känns minst jobbigt och jobba därifrån. Till sist vill jag säga att de här starka känslorna du har som är jobbiga är jobbiga just för dig och även om jag läser om det du tycker är jobbigt och att jag kan relatera till det så känner jag inte det du känner utan utifrån de erfarenheter som jag själv har utifrån det du skriver, vilket kan vara bra att veta att man inte automatiskt överför samma negativa känslor som man själv har. Jag är här för att hjälpa dig så oroa dig inte att du ska låta deppig, det här är precis rätt ställe att skriva om jobbiga saker. Det är viktigt att bearbeta det som är jobbigt.

    Solen skiner här med, hoppas du får en bra dag du med! 😉

    Godmorgon! Så klokt du skriver. Så upplever jag också ångesten, och i mitt fall har det också kretsat kring relationer, prestation och ensamhet. Jag gör säjer som är destruktiva och slår på mig själv. Försöker få kontroll att påverka mitt liv. Misslyckas gång på gång. Det senaste året har jag lidit oerhört av mitt åldrande och dödsångest. År 2016 dog människorsom stått mig nära, tror det kan vara en orsak. Jag försöker sluta röka, har varit storrökare i hela mitt vuxna liv. Det är som jag fortsätter mot min egen vilja för att förstöra för mig själv. Var morgon vaknar jag med tankar och drömmar jag har haft hur jag åldras drastiskt. Tittar på min hud, känner på den usch mår så dåligt av att se hur jag har fördärvat/fördärvar mig själv. Det finns ingen återvändo känns det som. Vill jag åldras såhär? Nej… Det kanske låter ytligt men det påverkar mitt liv oerhört. Tankar som att ta mitt liv kommer dagligen pga av att jag upplever mitt åldrande så oerhört fult och snabbt. Att jag inte har något värde för mig själv eller andra. Slår på mig själv och säger att det är mitt straff. Det här är något jag verkligen behöver få kontroll över och lösa på ett bra sätt. Nu skrev jag långt.. kanske du tycker det är trams.. Jag håller på att gå sönder. Åren tidigare i mitt liv har den obarmhärtiga ångesten inte fokuserat lika starkt på åldrandet. Då har det nog mest handlat om problem att lösa.. för andra. Och mitt eget värde. Har du liknande destruktiva tankar om något? Nu hjälpte jag inte dig med något. Förlåt. Vill avsluta med att skriva att jag upplever dig sund och klok. Att du gör bra saker. Jag vet att jag gräver ber mig själv, kommer inte ur det hur jag än kämpar. Önskar du får en bra dag och att du vill fortsätta skriva med mig trots min destruktiva deppighet denna morgon. Solen skiner, hoppas solen skiner för dig idag!

    Det är lätt att känna sig misslyckad med det som man längtar efter men som man inte riktigt reder ut hur man än vänder och vrider på det. Det är så lätt att vara hård mot sig själv och bara titta på de negativa sakerna som man gör. Du skriver att du känner att du har ångest över ditt åldrande, beror det på att du känner att du inte har fått det liv du önskade eller är det något du känner att du hade velat göra annorlunda? Tips som jag kan ge dig är att 1. skriv ner varför du mår dåligt, 2. hur du vill att ditt liv skulle ha sätt ut/hur du vill att det ska se ut och hur du ska nå dina mål. 3. Skriv ner och fundera över det du uppskattar eller vad som är/har varit bra i ditt liv och positiva sidor hos dig själv. Det är viktigt att du förstår att det som har hänt har hänt och det går inte att ändra på men för att kunna må bra och känna sig tillfreds med sig själv behöver man acceptera det som har hänt för att kunna gå vidare. Nu när spelreglerna är som det är så får du ta det därifrån och istället tänka hur du vill att resten av ditt liv ska se ut. Även om du är rökare så betyder inte det att du inte kan leva länge, att vara 58 år är inte att vara gammal, det finns fortfarande många som är äldre än du, det finns de som är 60, 70, 80, 90 eller till och med 100 år. Begränsningarna sitter inte i åldern utan i sinnet, det finns 80-åringar som hoppat byngyjump. 😉 Jag tror nog inte du ska fokusera på att du åldras utseendemässigt, det gör vi alla och är inget du kan göra något åt, fokusera på det som du kan ändra på istället. Man får accepera det som inte går att ändra på och ändra på det som går att ändra. Jag tror du är fin som du är. 😉 Jag hoppas att det jag skrev är till hjälp 🙂

    Avatar
    Trådstartaren

    Åh tack så mycket för allt du skriver så fint. Tack för tipsen, jag tar dem till mig. Jag har många gånger börjat skriva ner såsom du föreslår, men alltid slutat för att jag blivit så rädd och inte sett någon lösning. Nu har jag ett liv med alla förutsättningar för att må bra, lever med en kärksfull man som är några år yngre än jag. Jag känner mig otacksam. För första gången sedan, snart två år tillbaka har jag aldrig haft det så bra som nu. Jag har tid att ta hand om mig själv, njuta av naturen som jag älskar. En man som tycjer om mig för den jag är. Men jag förstör för mig själv, klarar inte att ta till mig allt det fina på något konstigt destruktivt vis. Det är som om jag är ämnad att leva i kaos. Lättare att få kraft ur sin ångest till göra något för andra. Idag har varit en katastrofdag, tänkt på döden, om det är enklast så, pratat med läkare från psykiatrin, han och min sambo vill att jag lägger in mig. Mår dåligt. Är verkligen tacksam över dina ord och rader. Tack!

    Avatar
    Trådstartaren

    Svar på din fråga om jag önskar att jag levt på ett annat sätt, kunnat göra saker annorlunda.. ja det finns mycket jag ångrar vet bara inte hur jag då skulle ha glort det bättre, hade inte förmågan och de erfarenheter jag har nu.. förmodligen hade jag behövt någon som visade mig vägen.. svårt att förklara.. jag har haft många fina chanser i mitt liv. Det är som om jag inte har varit värd det. Och nu är jag räddare än någonsin, för jag har ju bara mitt eget liv att ta ansvar för nu… tänk om jag lyckades må bra, trivas med mig själv, så fint det vore.  Jag är rädd för att åldras.. Jag tycker inte om mig.

    Avatar
    Trådstartaren

    Oj vad jag skriver, känns lättare till dig, ön till mig själv. Ofta peppar jag mig själv hur kul livet är och kan vara oavsett ålder. Det räcker bara korta stunder, sedan slår jag på mig själv igen. Är glad att du lyckades ta dig ur din förtvivlan. Vet inte vad jag ska gråta över längre.

Visar 9 inlägg - 1 till 9 (av 9 totalt)
8

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.