Jag är frustrerad och irriterad både på mig själv och familj. Känner mig hopplös och en smula självisk.
Jag och min sambo har precis lagt handpenning på en valp. Underbart kul. Vi kan hämta den tidigast i slutet av nästa månad på en onsdag. Självklart vill vi hämta honom den dagen, dels för att vi längtar, men också för att det passar bäst att ta ledigt onsdag-fredag och på de viset få långhelg och börja jobba på måndag igen. Måndagar och tisdagar har vi mest att göra på jobbet (sambon kommer givetvis vara hemma) men vi båda vill hjälpas åt dom första dagarna.
Nu till mitt bekymmer. Jag har körkort, men ingen bil och därför har jag inte heller kört på många år. Mina föräldrar vet att jag är en osäker person av mig genom min psykiska ohälsa så dom litar inte på mig att jag ska klara av att köra efter ett långt uppehåll. Resan blir ca 2 timmar dit och samma hem. Varken mina föräldrar eller hans har möjlighet att köra denna dagen. Min sambo vill inte vänta till lördagen då mina föräldrar som tidigast kan köra oss.
Min sambo är beredd att hyra en bil för att vi ska lösa detta på egen hand. Men jag är väl lite osäker. Bara av den orsaken att mina föräldrar inte litar på mig. Jag tror jag skulle klara det, men klart man tar åt sig och tappar självförtroendet när någon annan tvivlar så. Men jag vill definitivt inte hyra bil. Vill hällre låna mina föräldrars i så fall. För den har jag ändå kört tillräckligt mycket för att vara bekväm i.
Hade varit lättare att bara vänta tills helgen, men det är inte säkert jag kan få ledigt på måndag och tisdag eftersom det är då vi har mest att göra på mitt jobb.
Önska jag bara kunde lösa detta så alla blev nöjda.
