Hem > Forum > Ångest > Jag är helt värdelös

Jag är helt värdelös

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1
  • Avatar

    Jag har en överväldigande känsla av att vara totalt värdelös, och har svårt att hitta någon mening med mitt liv. Tidigare i mitt liv var den här känslan konstant närvarande men började så småningom blekna i och med att jag skaffade mig ett jobb och började en utbildning. Jag har hittills haft bara höga betyg men går nu en kurs som jag inte förstår alls, och som jag inte ser mig ha möjlighet att ta mig igenom. Känslan av att jag är en loser, en nolla har kommit tillbaka med full kraft och jag ser ingen ljusning för mig. Det är andra saker i mitt liv som också påverkar mitt sinnestillstånd, jag känner mig konstant ensam och blir galen av att inte ha någon att prata med. Jag är gift men känner inte att min partner förstår mig, jag känner inte heller att min familj förstår vad jag går igenom eller så vet de helt enkelt inte hur de ska hantera det jag har att säga, dessutom bor de på annan ort. I och med Corona kommer jag knappt ut alls heller. Min bästa vän har i princip övergett mig, vilket har lett till enormt lidande för mig. Även om mina andra vänner försäkrat mig om att det inte är mitt fel, och att det är hen som betett sig illa mot mig kan jag inte hjälpa att känna det som att jag bara har mig själv att skylla. Jag har kämpat med min psykiska ohälsa i 15 år och trodde att jag var på väg att äntligen ta mig samman och lyckas leva trots motgångar, men på senare tid kommer jag på mig själv med att allt oftare fantisera om självmord. Jag ser helt enkelt ingen annan utväg. Jag vägrar gå tillbaka till “loser-livet” och dör hellre än att hamna där igen, är det någon annan som känner likadant ibland?

    Avatar

    Tror man kan känna så generellt när man haft för många motgångar tätt in på. Vi behöver ju alla en mening för att leva och må bra. Samtidigt måste man försöka skapa sin egen mening, och det kan man bara göra på egen hand. Det finns inget man blir serverad. Förstår att din ensamhet gör dig nedstämd, ensam tvåsamhet är nog värre än ensam ensamhet många gånger… Kanske du kan ta tag i din bästa vän igen, försöka återta kontakten? Eller är det bortom all räddning? Även om man har en kärleksrelation som fungerar dåligt kan man få kraft och energi från just vänner för att orka med tillfälliga perioder då man tappat livsgnistan. Om du varit nedstämd under en längre period kan det även vara aktuellt med en vårdkontakt. Vet du på ett ungefär hur länge du känt som du gör just nu? Vad tror du skulle kunna hjälpa dig att må bättre?

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.