Jag har sån fruktansvärd ångest över julafton. Från början var det tänkt att fira hemma hos min pappa men efter att han betett sig riktigt illa mot mig så bestämde jag att bryta kontakten och fira hemma i min lägenhet med min sambo i lugn och ro. För en vecka sen började pappa swischa pengar och frågade om vi kunde bli sams igen? Detta är för övrigt hans sätt att be om ursäkt på. Han har aldrig sagt förlåt till mig! Jag skrev att jag ville ha en ursäkt och förklarade för honom hur dåligt jag mått på sistone. Dagen efter ringde han upp mig och vi pratade i 1 timme(längsta samtalet vi någonsing haft på telefon).
Utan att be om det eller fråga nått så gick jag med på att åka dit på julafton ändå vilket jag ångrar nu. Det känns som om han vill att jag ska komma för att han ska slippa frågor om varför jag inte dyker upp annars, så det känns som om jag gör honom en tjänst och inte mig själv! Jag vill inte åka men har samtidigt till skillnad från honom ett SAMVETE. Det är verkligen hatkärlek till min egen pappa. Han beter sig så illa mot mig gång på gång. Han hör alltid av sig som mest runt högtider och födelsedagar men övriga dagar på året skiter han i mig. Kommer antagligen bli samma nästa år. Vad ska jag göra?? Snälla någon hjälp mig!
