Minns första gången jag kände mig onormal, minns att jag inte var mer än 10 år. Det var åldern min första tvångstanke dök upp, fick direkt tid hos en psykolog och kan inte tacka henne nog för det försvann, eller inte helt för jag hade fortfarande mina dåliga dagar med dessa demoner. Men det dök inte upp förrens nu igen och det har snart gått 11 år, 11 fkn år, tankarna är värre och grövre och skäms något enormt medans ångesten och ångestattackerna är värre. Har sexuella, våldsamma och skadande tankar och har gjort en hemsk pakt med mig själv, vet att jag ALDRIG hade agerat på dessa tankarna men folk säger att dessa tankar är underliggande begär man har. Det stressar mig ännu mer för vet inte vem jag är längre, känner mig som en hemsk person, en hemsk människa och bara hopplöshet. Min pakt jag slutit är att jag hellre tar livet av mig själv innan jag hinner skada någon annan, jag ser ut som en helt normal människa på ytan men dessa tvångstankarna började tidgare som hypokondri och nu har det dragits ut, vet att dessa typer av tankar är normalare än vad man tror men det räcker inte. VILL bara vara normal, känner mig som ett lost case, förlåt till alla som läser detta, men behöver stöd, har blivit remitterad över till vuxenpsykiatrin i den staden jag skall flytta till men skäms över att ens behöva yttra mig öppet i verkligheten om dessa tankar med en annan individ för är rädd att bli dömd, att de skall säga att de man tänker stämmer. Jag lägger handen på mitt hjärta och lovar på hedersord att jag aldrig skulle skadat en annan person.
