Hem > Forum > Ångest > Fruktansvärd ångest

Fruktansvärd ångest

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Kämpar med hemsk ångest varje dag. Svårt att förklara exakt vad det kommer ifrån, eller egentligen är det inte svårt bara väldigt komplicerat men kan försöka kortfatta så bra jag kan:  Jag är ursprungligen från sydamerika vilket gör att jag verkligen inte ser ut som alla andra och jag blir ständigt påhoppad för detta och utfrågad vilka mina biologiska föräldrar är och om jag inte ska försöka hitta dom. Vet att många tänker ”men folk frågar för att dom är intresserade fattar du väl?” Men för mig är detta så jäkla jobbigt. Blir alltid väldigt ledsen när folk frågar detta och jag tycker det är så opassande! Hatar mitt utseende! Är väldigt medveten om hur jag ser ut och ”vad jag ser ut som”. Ingen behöver tala om detta för mig!

    En annan sak jag alltid har ångest över är att jag är så misslyckad, har inte jobb eller utbildning. Är inte lat, har bara blivit så då ångesten styr mitt liv. Har sånt frukstansvärt dåligt självförtroende och låg självkänsla så jag tror inte att jag klarar av någonting här i livet. Nu har jag dock fått ett jobb, eller jag ska börja bredvidgång först och se om det jobbet är någonting för mig. Är så nervös och tror jag kommer misslyckas igen.

    Vaknar alltid och tänker att jag inte orkar mer, vill bara avsluta allting! Är så begränsad i vardagen pga allt ångest jag har. Ibland övergår det även i panikångestattacker. Då gråter jag så mkt att det svartnar för ögonen och mitt hjärta värker så mkt att jag tror det ska gå sönder! Går aldrig utanför dörren mer än nödvändigt och gör jag det så vill jag inte synas! Folk stirrar alltid ut mig, och jag vet ju varför…just för att jag inte ser ut som alla andra. Önska jag var osynlig eller inte fanns över huvudtaget.

    Detta inlägg blev visst långt, hoppas någon orkat läsa.

    Jag har också känt mig misslyckad pga att jag inte haft eller har jobb men med tiden har jag börjat tänka att man är så mycket mer än sin sysselsättning. Jag har till och med börjat acceptera att jag inte kan ha jobb i nuläget pga min livssituation så nu har jag börjat på en daglig verksamhet istället och i början skämdes jag över det och med risk för sidospår har jag börjat tänka att det kanske är det som för fram mig till utveckling och i slutändan jobb.

    Det var mina tankar, vet dock inte om det funkar för dig.

    Avatar

    Jag tror att de som frågar varifrån du kommer inte fattar att det kan vara en jobbig fråga. Så skit i korkade svar för vad de är och att alla inte förstår hur ofta du kanske får den. Varför är det så viktigt att vara som alla andra? Försök tänka på att du är stolt över att vara du och att vara en i mängden är en ganska tuff uppgift då det kan innebära att du måste gå emot sina känslor och tankar om hur du vill vara.

    Jag försöker värdera svaren utifrån hur viktig personen ifråga är för mig. Är det en ytlig bekant försöker jag att inte bry mig så mycket och inte heller lägga ner tid på att försöka få den andre att förstå. Är det en viktig person för mig så kör jag med jag-budskap i stil med att när du säger att …. så känner jag så här.. och för att vi ska kunna gå vidare så vill jag att vi pratar om det här på det här sättet….  Fattar du? Det har fungerat många gånger för mig och jag väljer att inte engagera mig jämt när frågan kommer.

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.