Hem > Forum > Ångest > Det går åt fel håll

Det går åt fel håll

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3
  • Jag haft fått kontakt på 2 olika psykiatrier och på min vårdcentral men har inte haft samtal med psykolog än, ska ha det på tisdag. Men jag känner att det lilla framstegen som jag gjort hittills med hjälp av min familj och mobila teamet har börjat gå tillbaka till när jag var som sämst för 6 månader sen. Känner mig ständigt tårögd och bedövad och vet inte varför det händer. Nu när jag äntligen har tid för att få hjälp så börjar jag gå tillbaka, mina små vinster håller på att försvinna och bli dåliga igen. Jag orkar inte med detta kämpandet till att bli bättre. Det känns som man tar 1 steg fram och två bakåt. Är så förvirrad till varför det händer nu.

    Hej jag hör dig, försök att ta det lugnt tills du pratat med psykologen.

    Låter konstigt att det tog så lång tid innan du fick tid hos en sån. Kämpandet kan hålla på ett bra tag innan det börjar vända, det är väl det jag kan säga av egen erfarenhet. Men sluta aldrig kämpa för det blir inget bättre av det. Jag kämpar dagligen och har svårt att hitta motivationen. Men det blir knappast bättre av att ge upp. Har varit mycket mer nere än som jag är nu så jag tänker att det blir bättre i framtiden, man får försöka ha lite planer för vad man ska göra längre fram så då får man något att se framemot, Det hjälper mig iaf. Hoppas mitt svar gav någonting. Kan skriva om detta länge men det blir ju ganska mycket om mig själv det handlar om så det känns inte riktigt rätt i din tråd 🙂

    Trådstartaren

    Tack. Ditt svar får mig att tro att det kommer bli bättre även om jag kanske blir sämre innan jag blir bättre. Tycker att det är bra att få stöttning och pepping här. De svar som man får hjälper mycket för att du(ni) har en kunskap om vad jag går igenom. Tar till mig alla kommentarer och tips som jag får här.

    Kämpa! Även jag blev stärkt av att läsa detta. Vi är verkligen inte ensamma om att ha det tufft. Många som kämpar i tysthet. Personen du sitter bredvid på tunnelbanan, grannen, kollegan…psykisk ohälsa syns ju inte alltid och då är det lätt att tro att alla andra är på topp. Fast så inte är fallet. Har också ett bakslag nu. Det är så fruktansvärt tungt när man inte känner att utvägar finns. Men som ovan skriver, det blir knappast bättre av att ge upp. Sänk kraven på framsteg, men var snäll mot dig själv och rättvis, konstruktiv. Vad kan du göra idag för att må lite bättre?

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.