Hem > Forum > Ångest > Behöver nog akut men…

Behöver nog akut men…

Visar 10 inlägg - 1 till 10 (av 10 totalt)
9
  • Jag mår piss minst sagt och brukar inte ta hjälp om jag inte måste. Nu är det inte bra men jag kan liksom inte! Dels hittar jag inte/fattar jag inte vart jag ska ta vägen för hela hjärnan är block och jag har tusen tvångstankar om vad jag inte bör göra/rätt/fel person att kontakta………Har tagit ångestdämpande tabletter och insomningstablett precis nyligen och hoppas kunna somna ifrån skiten. Jag litar inte på människor så jag vet ändå inte vart jag ska vända mig, har en konflikt med min kontakt till öpenpsyknoch tappat allt förtroende för också. Hur fan gör man med sånt hä

    Trådstartaren

    Med sånt här kaos som människa när man låser in sig så länge i sitt elände och sen inte hittar nån hjälp när man tillslut är på väg att explodera??

    Jag vet inte, vet du? Någon??

    Trådstartaren

    Nu somnar jag nog. Hoppas på svar ändå

    Avatar

    Hej,

    Åh, stor igenkänning! Så jobbigt också när det är en konflikt med kontaktpersonen och att du tappat all tillit för henom.

    Hur mår du idag – om du orkar säga? <3

    Trådstartaren

    Hej och tack för svar <3

    Idag mår jag åtminstone lite bättre än jag gjorde när jag skrev på forumet igår. Tänkte skriva här igen om det, men “fastnar” liksom hela tiden i tankar och impulser som gör att jag rent ut sagt inte lyckas skriva… Tills du nu skrev! Tack igen för det.

    Ja min kontaktperson från flera år tillbaka… Hon har plötsligt slutat kommunicera med mig som hon tidigare gjort. Man kan säga att hon förklarade saker noggrant för mig så att jag fattade, via telefonsamtal. Men sen några veckor sen tog jag upp ett ämne som tydligen var svårt/känsligt (?) så har jag fått obegripliga svar i mycket korta SMS…helt olikt henne och jag får i min värld orimliga förklaringar! Jag ryggar direkt för jag har så otroligt svårt med tilliten. Behöver hjälp, förklaringar på mina frågor, men vågar inte ringa… Knappt vågar höra av mig till någon alls, särskilt inte inom vården!

    Så det det alltså ut nu. Nu har jag i alla fall skrivit lite här inne så kanske jag vågar prata vidare med någon om denna låsning, men det är mkt svårt för varje steg, hur löjligt det än låter…

    Om du har bekymmer eller problem. Vad handlar problemen om exakt om du vill berätta? Ibland behöver inte lösningen vara så svår men man får låsningar/tvångstankar/ångest som du beskriver så att man begränsas. Man kan tappa tillit till sig själv tillslut. Men finns det nått konkret som hänt tidigare/oro för framtiden? Jag kanske kan hjälpa på något sätt och vill gärna va till hjälp/stöd om det går. Kram

    Avatar

    Hej och tack för svar <3 Idag mår jag åtminstone lite bättre än jag gjorde när jag skrev på forumet igår. Tänkte skriva här igen om det, men ”fastnar” liksom hela tiden i tankar och impulser som gör att jag rent ut sagt inte lyckas skriva… Tills du nu skrev! Tack igen för det. Ja min kontaktperson från flera år tillbaka… Hon har plötsligt slutat kommunicera med mig som hon tidigare gjort. Man kan säga att hon förklarade saker noggrant för mig så att jag fattade, via telefonsamtal. Men sen några veckor sen tog jag upp ett ämne som tydligen var svårt/känsligt (?) så har jag fått obegripliga svar i mycket korta SMS…helt olikt henne och jag får i min värld orimliga förklaringar! Jag ryggar direkt för jag har så otroligt svårt med tilliten. Behöver hjälp, förklaringar på mina frågor, men vågar inte ringa… Knappt vågar höra av mig till någon alls, särskilt inte inom vården! Så det det alltså ut nu. Nu har jag i alla fall skrivit lite här inne så kanske jag vågar prata vidare med någon om denna låsning, men det är mkt svårt för varje steg, hur löjligt det än låter…

    Förstår vad du menar när det blir låsningar. Extra svårt också när den du de facto ska kontakta inte längre går att nå och där ni förstår varandra. Usch. Hon borde inte kunna få vara så luddig och otydlig? Det är ju jätteviktigt att hon håller dörren öppen för dig.

    Har du dåliga erfarenheter av sjukvården annars också – om du vill säga?

    Trådstartaren

    För att försöka svara er båda… Jag har panikångest sen barndom pga trauman, inte hela tiden men när plötsliga saker som detta hänt så triggas dessa. Det är egentligen en längre historia än bara en händelse med kontaktpersonen, men det är svårt att dra allt. Det har tidigare funnits flera tillfällen när jag fått “konstiga/ologiska svar från henne, men ibland har jag så svårt att sortera ut vad som händer och då har jag bara låtit det passera.

    Och eftersom jag upplever henne som konflikträdd så tror jag att hon har svårt att ärligt berätta som j

     

     

     

    Trådstartaren

    Skickade för tidigt! Fortsätter:

    …berätta som jag nu fått reda på, nämligen att läkaren inte vill lägga mer resurser på mig, utan man får gå till vårdcentralen för att hoppas på terapi så man kan återgå i arbete igen.

    Jag har fått reda på att det är så. Och hon duckade min fråga om framtida terapi istället för att berätta. Då kan jag inte ha förtroende för att det hon säger stämmer längre.

     

    Trådstartaren

    Ser nu efteråt att det inte var så konkreta svar kanske.. Alltså, ja jag oroar mig för att aldrig mer kunna jobba i framtiden. Det är skit att vara hemma för mig.

    Och ja, jag har haft några dåliga erfarenheter av vården, men mycket bra också. Det har blivit sämre sista åren

Visar 10 inlägg - 1 till 10 (av 10 totalt)
9

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.