Att känna att alla har de bättre utan mig

[Azure Tamosy]

Att vara mamma o fru.

Gått i väggen för 1,5 år sedan.

Kom tillbaka en stor del o nu känns de som att jag faller för varje dag..

När man tänker att alla andra har de bättre utan mig, att jag bara ställer till de. Att jag bara är ivägen,att tänk om ja inte fanns mer vad lätt de skulle vara för de som är kvar.

Att dagligen ha ångest, panik attacker o känslan att fullständigt tappa fotfästet i precis allt.

 

Att känna sig ensam för man vill bara att någon annan ska ta över smärtan som värker o river på insidan. Att man ändå inte är ensam utan har en make o barn som stöttar till 30000%. Att känna sådan skuld till allt detta.

 

Att skrika o gråta för man vill bara vara frisk, vill slippa lida av detta,slippa känna all skam o framförallt massor av HAT. Hat till mig själv!

När man inte orkar med detta….

Känner mig så uppgiven o förvirrad, rädd, ängslig, så tom på allt känns de som.

Tänk om de vore bättre om ja inte fanns.. vad lätt de skulle vara för alla andra som slapp oroa sig för mig, anpassa sig mm.

 

Tänk om… 😭😭😭😭

[Blue Teniho]

Hej! Jag känner igen mig i din beskrivning och det låter som att du har stora problem med ångest, depressivitet och existentiella frågor. Har du någon i din omgivning du pratar med eller berättar för hur du mår? Jag skulle verkligen råda dig till att göra det och söka dig till vården, ex. din vårdcentral. Kanske kan den du berättar för även hjälpa dig att söka till vården om du önskar/vill.

Du är viktig! Du behövs, både för din egen skull men även för andra. Du är inte i vägen, det vore inte bättre om du försvann – det är depressionen som pratar.

Precis som när man blir fysiskt sjuk så behöver man stöd och behandling av olika slag, det är så viktigt att du ger dig själv den möjligheten att få läka.

Jag har själv varit där du är och förstår känslan du beskriver. Jag gick in i väggen och har haft depressioner, daglig ångest och panikångest. När mina självmordstankar var som värst minns jag hur jag kände mig lättad i tanken av att jag skulle göra min omgivning en tjänst om jag inte längre fanns. Men det är inte sant, inte någonstans! Du är så viktig och värdefull – just nu är det inte du och dina friska tankar som får utrymme att tala.

Ta hand om dig själv också! Du är minst lika viktig som precis alla andra runt omkring dig som du håller kär!