Ångest – en naturlig del av livet?

Det känns som att ångest är så himla vanligt. Jag antar att det som med allt annat finns olika grader av det, men jag kan inte minnas en tid då jag inte känt någon form av ångest dagligen. Med samhällets ökade krav känns det inte som att det blir en minskning av det heller.

Ångesten känns ofta som en stor klump i magen. Jag försöker få bort ångesten, eller lugna den, genom att ta djupa andetag, men ibland känns det som att jag känner den tydligare istället för tvärtom.

För mig handlar det mycket om att jag har stora krav på mig själv tror jag. Att alltid leverera, att alltid hinna med allt. Jag vet ju att det inte alltid går och jag förväntar mig sällan det av andra. Men också ångest över att jag inte har kommit lika långt som andra inom vissa områden.

Jag har ingen kille, inga barn. Och ångesten över att jag kanske aldrig kommer att hitta någon att spendera mitt liv med kan ibland lamslå mig helt.

Är det någon som har tips på hur man ser till att inte låta ångesten lamslå en? För sådana tips skulle jag verkligen behöva.

Det där med ångest är så himla svårt och väldigt individuellt. När jag har ångest vill jag bara ligga i sängen och fokusera på en grej. Spela ett speciellt spel på telefonen eller kolla nån serie. Och ofta nån serie som gör mig glad eller jag känner mig trygg eller van vid. Nåt du vet där det inte är några jobbiga scener som kan påverka dig negativt. Sen är det ju bara en tillfällig lösning. Ligger man och gömmer sig hemma och fokuserar på det man är trygg med blir det svårare att sedan ta sig utanför dörren. Det viktigaste är egentligen att hålla igång, försöka träffa folk. Göra saker som inte ger en möjligheten att ligga och grubbla. Men oavsett vad ångest och oro beror på så måste man tänka att det blir bättre.. och att man lär sig mer och mer med åren hur man ska lugna sig själv. Var stark och lyssna till ditt hjärta. Även om det ibland väldigt svårt att veta vad det vill.

Mvh Ångestsyster

[Yellow Toraha]

Jag känner med dig. Ångest. Vad skulle vi göra utan den? Den bara finns där som ett irriterande bihang man inte kan bli av med.
Tror att vi alla, mer eller mindre, känner de ökade kraven från samhället. Oron inför framtiden. Att bli något. Att vara tillräckligt duktig. Att hitta någon att spendera livet med. Jag tycker ändå att det i sig kan vara en trygghet, att veta att vi alla sitter i samma båt och känner av det. Tänker att det kan lindra ångesten en del, att du är långt ifrån ensam med att ha den.
En annan sak jag har tänkt på, och som jag tror att många av oss gör alldeles för sällan, är att erkänna för oss själva vad vi är bra på och vad vi har gjort bra. Nästan som att vi tar de sakerna för givna, vilket är heeelt absurt när man tänker på det. Må hända att det låter oerhört simpelt men hur ofta gör vi människor det egentligen, rent generellt? När jag får ångest över att jag inte har gjort tillräckligt eller “var är jag egentligen påväg i livet?” brukar jag helt enkelt sätta mig ner och skriva ner sakerna jag har gjort bra och är stolt över. Kraven finns fortfarande kvar men de kan kännas mindre skrämmande och ouppnåeliga. För mig har det alltid varit en räddning från ångesten, att skriva ner saker för att samla mina tankar.

Kraaaam 🙂

Hej! Ångest kan ha olika ursprung!som du nämner massmedia mass psykos,men även vad vi tänker! mest!!vad vi äter ! Det finns en Hawaiansk ! hjälp som heter Honoponopono,Kolla på u-tube intresant bakgrunds historia ! väl värt att titta och fundera om ! lyssna på ny musik! u-tube mantra eneri negativas lyssna ,det är så att vi människor fastnar ,och upprepar oss själva jämför oss med andra,och inte med oss själva och så vidare! bra ide att vara snäll mot oss själv ! vi lever i en ny tid ,Ta det Bra! Torbjörn

Jag får råd om att göra saker. Saker som kräver mitt fokus. Men det är lättare sagt än gjort, jag vet. Hoppas att ångesten lättar för dig!